1. Reflektion: Litteraturseminarie 1Punkt 1. Relationen mellan vuxna och barn i skapandetElisabet Skoglund (1990) understryker frågan Varför ska vuxna ha så begränsade möjligheter att uttrycka sig? Hon frågar sig också varför vuxna blir berövade sina språk att uttrycka sig genom åren. Hon menar att vuxna kan lära sig så mycket genom att titta på barnens lust att vilja leka fram och pröva olika uttryck. Skoglund tror att barn är mycket duktigare att använda den inre verkligheten tillsammans med den yttre än vad vuxna är. ”Barnen är mycket modigare än vi och lusten att skapa driver dem framåt” skriver Skoglund (1990, sid. 12). <br />Jag håller med Skoglund. Jag tycker att vuxenvärldens allvar stryper mycket av de vuxnas lust att leka och uttrycka sig, kladda, måla, visa, delge. Det gäller i alla fall mig. Jag vet att en av anledningarna till varför jag lockades till att bli pedagog är barnens genuina lustfyllda glada lekfulla uttryck. Deras lust att skapa, leka och vara inspirerar mig att också vilja skapa, leka och lära. Tillsammans med barnen och de material jag kan ge dem vill jag kunna skapa något roligt, utvecklande och lärorikt. Växa och se hur andra växer – som människor inte som vuxen och barn. <br />Skoglund understryker det viktiga i att den vuxne i barns närvaro bör använda sig av uttrycksmedel hon själv tycker om. Annars förmedlar man olust menar Skoglund. ”Det viktiga är inte vad man gör utan hur man gör. Lust är en förutsättning för kreativitet” (1990, sid 13). Jag tror som Skoglund att detta är en av de främsta förutsättningarna för att utvecklas och vilja ge uttryck för vad man upplever. Utan lust – ingen mening. <br />Jag är införstådd i att jag för mina framtida elevers skull inte endast ska snöa in på det kreativa uttryck jag själv besitter allra starkast. Jag vill erbjuda dem mångfald. För mig som pedagog och människa gäller det därför att jag själv ger mig chansen att utforska fler språk och uttrycksmedel, varför inte tillsammans med barnen? Jag tycker inte att jag som pedagog ska behöva kunna allting innan jag skapar med barnen. Samma sak vill jag förmedla till barnen – att alla, oavsett ålder, kan skapa och vet inte alltid hur resultatet ska bli. Man måste testa för att lära oavsett hur gammal man är. Vem vet, jag kanske kan kanalisera ut det jag upplever på ett helt annat sätt i framtiden än vad jag gör idag? Jag måste bara få leka och pröva mig fram först. Likaså barnen. <br />Punkt 2 ”Fysisk aktivitet ska vara rolig”<br />Langlo Jagtøien, Hansen m.fl. (2002) frågar sig om alla barn i rörelse verkligen är glada barn? De beskriver hur läroplanen lägger stor vikt vid att barn och ungdomar ska känna en glädje och få positiva erfarenheter av olika typer av fysisk aktivitet. <br />Utefter egna erfarenheter har jag många hemska bilder och minnen av gympan i skolan. Det kan fortfarande suga till i min mage när jag stiger in i en gympasal – kanske på grund av rädslan och pressen jag ofta kände där inne när jag själv gick i skolan. Det förväntades så mycket av en – man skulle flyga över bockar och hänga upp och ner i stänger. Man skulle klara av att göra mål i basketkorgen, annars var man dålig och urkass.<br />Jag vill aldrig ge mina elever den bilden av gympa eller fysisk aktivitet, det kommer jag se som ett fruktansvärt misslyckande. ”Det är viktigt för individen att få möjlighet att närma sig olika typer av aktivitet från sin egen utgångspunkt.” säger Langlo Jagtøien, Hansen m.fl. (2002, sid 25). Detta håller jag fullt och fast med om. Jag hade önskat att det fanns en större trygghet i idrotten när jag var liten. Mindre press, mer lek, fler valmöjligheter.<br />Efter att ha läst boken Motorik, lek och lärande (Langlo Jagtøien, Hansen m.fl., 2002) ser jag nu på min egen skolgång vad gäller fysisk aktivitet och rörelse på ett annorlunda nytt sätt. Rasterna med alla dess lekar är goda exempel på när jag själv som ofta otrygg liten flicka faktiskt uppskattade fysisk aktivitet och rörelse. Så har jag inte sett på fysisk aktivitet innan. För mig har fysisk aktivitet endast kopplas till gympan. Jag tror att aktiviteterna på rasterna blev lustfyllda när pressen togs bort från mina axlar och jag fick känna mig trygg med mina kompisar. Det spelade ingen roll om jag gjorde fel eller om bollen inte hamnade i korgen. Langlo Jagtøien, Hansen m.fl. (2002) refererar till Csikszentmihaly (1979) som pratar om ett ”flow” i fysisk aktivitet. Det måste finnas rätt blandning av trygghet och utmaning för att man ska kunna uppleva det positiva ”flowet”. På rasterna eller hemma upplevde jag ofta detta flow, då jag själv utefter mina egna utgångspunkter fick röra på mig eller leka som jag ville. <br />Langlo Jagtøien, Hansen m.fl. (2002) skriver att skolan har ett stort ansvar för att barnen får uppleva positiva bilder av fysisk aktivitet utifrån sina egna förutsättningar. Det tycker jag är bra. Jag vill även understryka att ingen skall tvingas att göra något de känner att de inte bemästrar. I fysisk aktivitet ska det alltid finnas möjlighet att göra något annat.<br /> ”Ämnet idrott och hälsa /…/ skall ge barn och ungdomar möjlighet att fundera, bry sig och vara glada, så de stärks i tron på att de är bra nog – att alla duger!” (Langlo Jagtøien, Hansen m.fl., 2002, sid 26) <br />Punkt 3 ”Metasamtal”<br />Pramling Samuelsson, Asplund Carlsson m.fl. (2008) poängterar att metasamtal är en av de viktigaste faktorerna för att påverka lärande. Ett metasamtal är enligt Pramling Samuelsson, Asplund Carlsson m.fl. ett samtal där en person berättar, tänker och funderar kring det som ofta tas förgivet. Man fokuserar på varför och hur man gör saker. Pramling Samuelsson, Asplund Carlsson m.fl. menar dock att metasamtal ofta saknas i estetisk verksamhet. I estetisk verksamhet ses ofta det estetiska som en metod, medan metasamtalet kan medföra att estetik kan ses som ett mål. <br />Efter bara några veckor i kursen Barns estetiska språk har jag insett hur kursens pedagoger för ett metasamtal med oss studenter. Pedagogerna ställer frågor som gör att vi studenter får reflektera, fundera och berätta om vad vi gjort och varför. På grund av dessa frågor och detta arbetssätt har mycket av det jag faktiskt lärt mig under passen tydliggjorts för mig. <br />Som pedagog har jag förstått att metasamtal är viktigt att föra med barnen för att få barnen medvetna om och få en förståelse för det som jag som pedagog vill att barnen ska utveckla. Det är även viktigt att som pedagog ha planerat och vara på det klara med att estetik inte bara är en metod utan även ett mål. Pramling Samuelsson, Asplund Carlsson m.fl. beskriver hur flera pedagoger inte hade gjort klart för varken barnen eller sig själv vad det var de ville utveckla hos barnen genom sina estetiska aktiviteter.<br />Nya tankar efter Litteraturseminarie 1<br />Efter diskussionerna i min basgrupp och i helklass kom jag fram till att vi alla tyckte väldigt lika kring de punkter jag tagit upp här ovan. Som helhet och sammanfattning kan man säga att som pedagog gäller det att vara medveten om sig själv i sin yrkespraktik. Här ovan finns exempel på flera aspekter pedagoger har att jobba med för att främja barns harmoniska utveckling. Allt ifrån att själv vara lustfylld och peppad inför ett kreativt projekt för att förmedla lusten till att skapa till barnen, styra upp så att barnen känner både en trygghet och en rolig utmaning i fysisk aktivitet, samt kunna föra olika metasamtal med barnen för att få dem att reflektera över vad det nu var vi gjorde och varför. Det är en utmaning – och en spännande sådan. Efter att ha läst litteraturen känner jag att jag fått en bredare grund att stå och falla tillbaka på för att klara denna utmaning. <br />ReferenslistaLanglo Jagtøien, G. & Hansen, K. & Annerstedt, C. (2002) Motorik, lek och lärande. Göteborg: Multicare Förlag AB<br />Pramling Samuelsson, I., Asplund Carlsson, M., Olsson, B., Pramling, N. & Wallerstedt, C. (2008) Konsten att lära barn estetik. Stockholm: Nordstedts Akademiska Förlag<br />Skoglund, E. (1990) Lusten att skapa. Stockholm: Berghs förlag AB<br />