Kommunikation medborgarskap och deltagardemokrati

Kommunikation, medborgarskap och deltagardemokrati
En studie av medborgarutskotten i Helsingborg.
Jakob Svensson
Lunds universitet

ISBN: 978-91-628-7512-1
ISSN: 1104-4330 Lund Studies in Media and Communication 10

Innehållsförteckning
Förord

Del I Medborgarna och dialogen
1. Inledning och utgångspunkter
Kommunikation och meningsskapande
Syftesbeskrivning och frågeställningar
Positioner och positioneringar
Medborgare – ett mångtydigt och populärt begrepp
Medborgarskap på en diskursiv mikronivå
Avhandlingens bidrag
Avgränsningar
Avhandlingens disposition

2. Metod och materialinsamling
En etnografisk ansats
En väv av meningsskapande
Borta på hemmaplan
Uppdragsforskning och relationerna på fältet
Teoretiska influenser
Ett reflexivt tillvägagångssätt
Empiri och fältarbete
Urval på fältet

3. Medborgarutskott, delaktighet och inflytande
Helsingborgs stads organisation
Så arbetade medborgarutskotten
Iakttagelser på fältet
Tjänstemän, politiker och medborgare i Helsingborg
Medborgarna som kunskapsförmedlare
Medborgarutskottens fall

Del II Medborgarna och deltagandet
4. Medborgerligt deltagande och tillbakadragande
Medborgerligt deltagande
Medborgerligt deltagande i förändring
Traditionellt medborgerligt deltagande minskar
Utomparlamentariskt deltagande ökar
Liberalism och en instrumentell medborgarsyn
Medborgerligt tillbakadragande och rationell apati
Trottoarpolitik i Helsingborg
Motståndet mot det trottoarpolitiska deltagandet

5. Dialogen och de samtalande medborgarna

2

Republikanism och medborgarskap
Habermas och kommunikativ handling
Deliberativ demokrati
Deliberativ demokrati och republikanism
Samtalande medborgare och vitaliseringen av den representativa demokratin
Medborgarutskotten och samtalen
Medborgarutskotten och deliberativ demokrati
En kommunikativ medborgarsyn
Deliberativ demokrati i senmoderniteten
Problematiska aspekter

6. Identiteter och en expressiv medborgarsyn
Identiteter och medborgarskap i senmoderniteten
Motivation och medborgerligt deltagande
En expressiv syn på medborgerligt deltagande.
Expressiv rationalitet och motivation

Del III Medborgarna och positionerna
7. Storylines och positioneringar i Helsingborg
Konflikt inom medborgardiskursen
Fokus på framtiden
Ett aktivt deltagande
Den osjälviske medborgaren
Fokus på närmiljö

8. Medborgarpositioner och boplats
Medborgaren som etablerad i området
Medborgaren känner samhörighet med platsen hon bor på
Medborgaren som stolt över området hon bor i
Medborgaren som historieintresserad

9. Övriga medborgarpositioner
Medborgaren som förälder
Medborgaren som medelålders
Medborgaren söker trygghet
Medborgaren som skattebetalare

10. Slutsatser och utblick
Sammanfattning
Meningen med medborgarutskotten
Deliberation och inflytande i den kommunala deltagardemokratin
Expressiv rationalitet, inflytande och representativ demokrati i senmoderniteten

Summary

Referenser

3

Bilaga 1: Översikt över det empiriska materialet
Bilaga 2: Intervjuguide
Bilaga 3: Medborgarutskottens enkät till kommuninvånarna

4

Förord
Jag vill ta tillfället i akt och tacka en rad personer och institutioner som möjliggjort denna
avhandling och gjort tillvaron enklare och mer njutbar under min tid som forskarstudent. Först
vill jag rikta ett tack till Helsingborgs stad för finansieringen av doktorandtjänsten. Jag vill
särskilt lyfta fram vårt goda samarbete under den empiriska fasen av avhandlingsarbetet.
Framför allt var medborgarutskottens utskottshandläggare mycket hjälpsamma och
tillmötesgående. Likaså var medborgarutskottens ordförande generösa i sin attityd gentemot
mig. Jag vill även rikta mig till övriga utskottspolitiker och tjänstemännen på Avdelningen för
hållbar utveckling. Tack för ni ställde upp och bjöd in mig till diverse möten och aktiviteter.
Icke att förglömma är kommuninvånarna som deltog i de aktiviteter som jag observerade och
lät sig forskas på.

Mina handledare förtjänar ett eget stycke eftersom de oförtröttligen har ställt sig och sina
kunskaper till förfogande. Till min huvudhandledare professor Peter Dahlgren, tack för din
erfarenhet, vänliga ord och underfundiga kommentarer. Till min bihandledare docent
Christina Erneling, tack för ditt mentorskap och ditt fina sätt att lotsa mig in i den akademiska
världen. Tack vare er har jag kunnat utveckla ett embryo till akademiskt självförtroende och
vågat tro på att en avhandling faktiskt var möjlig.

Tack till kollegorna vid dåvarande Institute of Communication och nuvarande Institutionen
för kommunikationsstudier: Susanne Andersson, Alf Bång, Tamara Landia, Peter Sylwan,
Kristina Räthel, Susanna Magnusson och Jesper Falkheimer. Tack till doktorander och
forskare vid Enheten för medier, kommunikation och journalistik: Helena Sandberg, Inger
Larsson, Tobias Olsson, Michael Krona, Malin Nilsson, Yael Tågerud, Sara Hamquist, Britt-
Marie Ringfjord, Malin Hjort, Joacim Martinsson, Håkan Sandström och Fredrik Miegel. Till
Marja Åkerström och Veselinka Möllerstöm, tack för en grundlig och konstruktiv opposition
på slutseminariet, era kritiska kommentarer har varit ovärderliga. Jag vill rikta ett speciellt
tack till Gunilla Jarlbro för kommentarer både manusutkast såväl som på andra texter. Det
finns även kollegor och doktorander vid Sociologiska institutionen som har berikat främst min
initiala period som forskarstudent då Medie- och kommunikationsvetenskap låg under denna
institution: Johan Vaide, Daniel Bjerstedt, Daniel Melén och Olle Frödin. Särskilt tack till
Katarina Sjöberg som tidigt tog mig an och lärde mig att skriva bättre, samt introducerade mig
till det etnografiska forskningsförfarandet. Jag vill också tillägna kollegorna på Malmö
högskola, K3, Konst, kultur och kommunikation, en tanke i detta förord, tack för en
spännande och öppen arbetsmiljö. Speciellt tacksam är jag för att Magnus Anderson har
lugnat en stressad doktorand med förstående och kloka ord, samt Inger Lindstedt för att du tog
dig tid att titta på avhandlingstexten. Tack alla de studenter vid Lunds universitet och Malmö
högskola som jag har haft privilegiet att undervisa och handleda under dessa år. Jag har lärt
mig massvis av er.

Det finns även institutioner och personer vid utländska universitet som jag vill omnämna här.
Thanks Jeremy Shearmur for making it possible to spend time at the Australian National
University, Canberra: Also thanks to Margaret Brown, Robert Goodin, John Dryzek, Simon
Niemeyer, Geoffrey Brennan, Barry Hindess, Fiona Jenkins, Bora Kanra, Chandran Kukathas,
Kosmas Tsokhas and David West. Thanks to Geoffrey Stokes and Boagang He at Deakin
University, Melbourne. Thanks Andrew Knops and Therese O’Toole at the University of
Birmingham. Takk til Institutt for informasjons- og medievitenskap vid Universitetet i
Bergen: Jostein Gripsrud, Dag Elgesem, Lars Nyre og Egil Skogseth. Thanks to the Faculty of
Environmental Studies and the City Institute at York University, Toronto: Anders Sandberg,

6

Roger Keil, Liette Gilbert, Patricia Wood and Ute Lehrer. Obrigado a Teresa Toldy em
Universidade Fernando Pessoa, Porto. Thanks to Rom Harré and Fathali Moghaddam at
Georgetown University, Washington, with whom I had the pleasure to meet and discuss at the
International Graduate Summer School at Campus Helsingborg. Thanks to Ted Becker at
Auburn University for helping me develop my writing skills. A special thanks goes out to my
fellow PhD colleagues, article co-writers and dear friends Hallvard Moe, University of
Bergen, and Kari Karppinen, University of Helsinki. It is incredible what a late night whiskey
can do for both friendship and academic thinking. Grazie alla meravigliosa Marta Cola
dell'Università della Svizzera italiana, Lugano. I’m so fortunate to have met you guys.
Helsinki 2004 will always stay in my memory.

Tack till Tomas Ohlin för uppmuntran och inbjudan till diskussion, och tack Emil Persson för
kommentarer på artiklar och slutmanus. För generösa stipendier tack Helge Ax:son Johnsons
Stiftelse, NordForsk, Makarna Ingeniör Lars Henrik Fornanders fond och Smålands Nation.

Till min stora, otroliga och fantastiska familj, tack för att ni har funnits där och stöttat mig
genom denna resa. Utan er vet jag inte var jag hade varit idag: Mamma, Pappa, Lena, Viveka,
Johan, Jesper, Alice, Moa, Sissa, Mormor, Farmor, Olof, Nellie, Jeanette och Hannah. Om
Morfar och Farfar hade levt tror jag ni hade varit glada och stolta idag.

Sist, men definitivt inte minst, till världens bästa vänner, det finns inga ord, bara kärlek.
Palekings, vi är fortfarande världens snyggaste gäng: Helena Åsbrink, Elisabeth Aquilonius,
Erik Ingemansson, Anna Törnblom, Emma Danielsson, Johan Bäck, Jakob Hallberg och Elin
Nilsson. Tack till Eva Augustinsson och Henrik Dahlström som stått ut med mig sedan
barnsben. Också tack till Wanda Ugerup, Livia och Martin Petri, Tobias och Sofia Tunebro,
Lisa Moraeus och Thomas Jonasson. Särskilt tack till Martin Berg för all din hjälp med
avhandlingen, sättning och ditt ovärderliga stöd under den sista skälvande tiden. Tack Maria
Fredriksson för det fina omslaget, och tack Maria Lundgren för välbehövlig språkgranskning.

Ingen av dem som ovan nämnts ska på något sätt lastas för avhandlingens tillkortakommande.

Malmö april 2008

Jakob Svensson

7

Del I

Medborgarna och dialogen:
”Dialog, dialog, dialog. Viktigast av allt är dialogen”. Den inhyrde seminarieledaren vände
sig till de församlade politikerna och tjänstemännen som nickade instämmande. Längs med
väggarna i den stora salen på den skånska herrgården satt ett tjugotal åhörare och lyssnade
uppmärksamt. ”Ni måste verkligen gilla er dialog”, fortsatte seminarieledaren. I de små
gruppdiskussionerna som följde en trappa upp och ute i trädgården, talade tjänstemännen
och politikerna om vikten av öppna kommunikationskanaler till medborgarna och att föra en
dialog med dem.

Dessa scener är hämtade från två utvecklingsdagar som kommunstyrelsens Avdelning för
hållbar utveckling hade anordnat för politiker och tjänstemän knutna till Helsingborgs stads
medborgarutskott. Citaten sammanfattar på ett bra sätt det som mötte mig när jag 2004 antogs
till forskarutbildningen för att skriva en avhandling om medborgarutskotten. Dialogen talades
det ständigt om, och om medborgarna, oftast frånvarande sådana.

Mellan 2003 och 2006 arbetade fem medborgarutskott som täckte geografiskt definierade
delar av Helsingborgs stad. Medborgarutskottens främsta uppgift var att besöka
bostadsområden och samtala med medborgarna där. I dessa samtal ville man ge möjlighet för
de boende att tillsammans med politiker och tjänstemän diskutera hur området kunde
utvecklas i framtiden.

Medborgarutskotten är ett exempel på ett deltagardemokratiskt försök att vitalisera den
representativa demokratin. Det verkar som att människor inte engagerar sig lika mycket i den
parlamentariska politiken som tidigare, valdeltagandet minskar och de politiska partierna
tappar medlemmar. En del talar om den representativa demokratins legitimitetskris (Nilsson
2005: 5). Hur ska en kommuns politiker kunna motivera ett styrelseskick om en stor andel av
invånarna inte legitimerar det genom att gå till valurnorna, när detta styrelseskick bygger på
att de faktiskt gör det? Hur ska invånarna kunna välja representanter bland företrädare för
politiska partier om det inte finns tillräckligt många att välja mellan? Frågor av detta slag
bekymrar politiker (Regeringens proposition 2001), tjänstemän (Strategidokumentet 2003)
och akademiker (Carter & Stokes 1998). Slutsatsen de drar är att den representativa
demokratins institutioner måste vitaliseras för att locka tillbaka medborgarnas engagemang.
Genom ett ökat deltagande ska den representativa demokratin förstärkas och frågetecken om
dess legitimitet rätas ut. I Helsingborg var tanken att medborgarutskotten skulle erbjuda
kommunens invånare en möjlighet till samtal med politiker och tjänstemän. Detta förväntades
i sin tur öka förtroendet för de folkvalda och de demokratiska institutionerna.

Den nästan maniska fokuseringen på dialog i medborgarutskottens praktiker var
iögonenfallande och fascinerande. Hur kommer det sig att dialog betonades som
kommunikationsmedel? Även det sätt som medborgarbegreppet användes i Helsingborgs
medborgarutskott fångade mitt intresse. Vad innebar medborgare i politikernas och
tjänstemännens språkbruk? Vilken syn på medborgarskapet förmedlades, och hur relaterade
deltagande kommuninvånare till sitt och andras medborgarskap mot bakgrund av
fokuseringen på dialogen i medborgarutskotten praktiker? Det är min ambition i avhandlingen
att diskutera och besvara dessa frågor.

8

Kapitel 1.

Inledning och utgångspunkter

Denna avhandling skrivs inom ämnet medie- och kommunikationsvetenskap. Forskning om
demokrati, dess förutsättningar och mekanismer har en stark ställning inom forskningsfältet.
Forskningen har främst berört massmedier och demokrati (se McQuial & Siune 1998;
Hutchison 1999; Dahlgren 2000; Bennett & Entman 2001; Meyer 2002; Nord & Strömbäck
2004; Bennett 2007; Wahl-Jörgensen 2007; Nord 2008). Under 2000-talet har särskilt Internet
och dess demokratiska potential fått ett stort utrymme (se Sparks 2001; Olsson 2002;
Bentivegna 2006; Dahlgren 2006; Hermes 2006; Bakardjieva 2007), inte minst på grund av
Web 2.0 och den interaktivitet tekniken idag möjliggör. Denna avhandling skiljer sig från
denna forskning då blicken är riktad mot kommunikation på mikronivå, snarare än mot de
medier i vilka den demokratiska kommunikationen äger rum. Kommunikationen som
undersöks i avhandlingen är avgränsad till medborgarutskottens kommunikativa praktiker och
konstruktionen av medborgarskap i dessa.

Den representativa demokratin är massmedialt förankrad (Meyer 2002), även Helsingborgs
stad använde annonser, kommunala program och informationsblad i kommunikationen till
kommuninvånarna (se kapitel tre). Det är därför svårt att helt särskilja medborgarutskottens
interpersonella dialoger från massmedial kommunikationsverksamhet. Snarare utgjorde
medborgarutskottens samtal en förlängning och ett komplement till de medier Helsingborgs
stad använde i kommunikationen till kommuninvånarna. Jag har dock valt bort en renodlad
medieanalys för att istället fokusera på samtalet som kommunikationsform, då detta betonades
av medborgarutskottens politiker och tjänstemän.

Enligt Carey (1992: 30) handlar studiet av kommunikation om att undersöka den sociala
processen i vilken betydande symboliska former skapas, uppfattas och används. Utifrån en
sådan uppfattning är det människans meningsskapande som ska analyseras, och vår utmaning
som forskare blir således att förstå de betydelser människor skapar med sina ord och
kommunikativa praktiker (ibid. 56). I medborgarutskottens kommunikativa praktiker var det
framför allt medborgarskapet, dess konstruktion och betydelse som förhandlades och försågs
med mening. Därför är medborgarskapet centralt i min studie av meningsskapande
kommunikation i Helsingborgs medborgarutskott. I denna avhandling ämnar jag skapa en
ökad förståelse för den diskursiva konstruktionen av medborgarskap i en kommunal
deltagardemokrati. En specificering av avhandlingens syfte diskuteras längre fram i kapitlet.

Den grundläggande synen på kommunikation i avhandlingen är att den fungerar
meningsskapande. Således börjar kapitlet med en diskussion om en kulturell syn på
kommunikation som en meningsskapande praktik. Därefter presenterar jag de aspekter av
kommunikationens meningsskapande som jag ska undersöka i denna avhandling.
Avhandlingens avstamp i kommunikation som meningsskapande fördjupas sedan genom en
redogörelse för positioning theory. Därefter diskuterar jag fältet medborgarskapsstudier och
avhandlingens plats på det. Avhandlingen belyser medborgarskap på en diskursiv mikronivå i
en kommunal organisation, och för att göra medborgarskap analytiskt applicerbart i min
studie tar jag tydlig ställning för att en definition av begreppet där relationen till en politisk
gemenskap, i detta fall kommunen, betonas. Detta åtföljs av en diskussion om studiens
relevans, avgränsningar och till slut en redogörelse för avhandlingens upplägg.

9

Kommunikation och meningsskapande

Kommunikation kan ses som ett kulturellt fenomen, en symbolisk process varigenom
verkligheten skapas, upprätthålls, återställs och förändras (Carey 1992: 23). I ett sådant
kulturellt perspektiv förstås mänskligt agerande i termer av texter, och forskarens uppgift är
att skapa läsbarhet i dessa texter (ibid. 60).

Det finns en verklig värld av ting, händelser och processer som vi genom språk och symboler
sätter namn på (Carey 1992: 25). Verkligheten är oss alltså inte given, oberoende av språk,
utan verkligheten skapas genom och i kommunikation (Berger & Luckmann 1966).
Människor bygger alltså upp en förståelse av sig själva, andra människor och samhället i
samtal med varandra. Dessa förståelser är i sin tur viktiga för vad vi tänker, känner och gör.
En kulturell syn på kommunikation befinner sig därför inom ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv, i vilket kommunikation är grundläggande för hur den sociala verkligheten skapas
(Wenneberg 2001).

Människan har alltid strävat efter mening, ända sedan hon började kommunicera (Rydin 2003:
11). Att koppla samman kommunikation med meningsskapande innebär således en syn på
individer som aktiva uttolkare av sin omgivning och verklighet, snarare än passiva mottagare
och aktiva sändare av budskap. Carey (1992) gör i detta sammanhang en skillnad mellan en
transmissionssyn och en rituell syn på kommunikation. En rituell syn är inte inriktad mot att
skicka meddelanden och vidarebefordra information, utan kommunikation syftar till att
upprätthålla samhället och ge uttryck för delade värderingar (ibid. 18). Genom
kommunikation skapar och upprätthåller vi en ordnad och meningsfull kulturell värld som
både kan möjliggöra och hämma vårt agerande.

Mening konstrueras när vi uppmärksammar något i vår omgivning och kopplar detta till en
tolkningsram (Weick 1995). Våra tolkningsramar utgörs i sin tur av våra erfarenheter och
kunskaper, och dessa vägleder oss i hur vi tänker, agerar och kommunicerar.
Meningsskapande är således inte på förhand givet, men meningsskapande sker inte för den
sakens skull helt godtyckligt. Medborgarskapet, till exempel, tillskrivs betydelse och mening
genom de tolkningsramar vi har och förses med. Dessa tolkningsramar kommer till uttryck då
vi kommunicerar med varandra.

Meningsskapande är således både en social och aktiv verksamhet. Individen är en aktör, men
agerar och skapar mening i ett sociokulturellt sammanhang (Rydin 2003). Giddens (1991:
178) skriver att självet etablerar en bana som bara kan bli sammanhängande genom det
reflexiva införlivandet av en mer omfattande social omgivning. Detta innebär inte att självet
är en passiv entitet, förutbestämd av yttre påverkan. Giddens (1991: 10) menar att självet
ständigt måste skapas och underhållas genom individens reflexiva handlingar. När individer
skapar sig själva, påverkar de i sin tur det omgivande samhället. Giddens (1984) har blivit
känd för sin struktureringsteori där han försöker upphäva dualismen mellan aktör och
samhälle. Det finns en dialektik där vår inre värld av personliga upplevelser, tankar, avsikter,
önskningar och attityder påverkas av samhället och kulturen runt omkring oss, precis som vi
kan påverka vår omgivning genom våra handlingar (Fay 1996: kap. 3; Moghaddam 2002:
kap. 1).

Detta resonemang om tolkningsramar, meningsskapande och kommunikation gör det relevant
att använda diskursbegreppet. Diskurs används på flertalet olika sätt (se Potter & Wetherell
2004: 6), men traditionellt hänvisar begreppet till ett bestämt sätt att förstå, tala och skriva om

10

ett visst utsnitt av världen (Einarsson 2004: 253), som till exempel medborgarskap. Utifrån ett
kommunikationsteoretiskt syfte definierar Dryzek (2000) diskurs som ”ett gemensamt sätt att
förse världen med mening genom språket” (ibid. 12). En sådan definition betonar att en
diskurs både kan vara möjliggörande och sätta upp gränser för vad som anses vara korrekt
beteende.

En diskursiv inramning styr vad som är tillåtet att ta upp till samtal och inte (Cornwall &
Coelho 2007: 10-11). Kopplat till en medborgardiskurs har vissa grupper och individer större
möjlighet än andra att agera och formulera sig på sätt som anses medborgerliga (Isin &
Turner 2002). Som jag ska diskutera i denna avhandling kunde medborgardiskursen i
Helsingborg begränsa vissa deltagares handlingsmöjligheter i medborgarutskottens aktiviteter,
och möjliggöra andras.

Genom språket signalerar vi relationer och självförståelse, och konstruerar även våra
identiteter (Nilsson 1989; Nilsson & Waldemarson 1990; Stier 2003; Robertsson & Petersson
2003). Det interpersonella samtalet spelar på så vis en stor roll för vår förståelse av oss själva
och andra. Att studera identiteter i samtal är inspirerat av ett etnometodologiskt perspektiv (se
Antaki & Widdicombe 1998). I detta perspektiv utgår forskare från att identitet är något som
tillskrivs, förkastas, erkänns, förnekas och spelas upp vid särskilda tillfällen på särskilda
platser (Antaki & Widdicombe 1998: 2; McKinlay & Dunnett 1998: 50). Identitet är alltså
något som vi arbetar upp kommunikativt, underhåller och ger uttryck för, snarare än något
passivt och latent som ligger fast inuti en människas kärna. Edwards (1998) talar i detta
sammanhang om “identity at work” och “identity in action” (ibid. 16).

Vi använder ständigt sociala och kulturella resurser då vi ska konstruera och underhålla
berättelsen om oss själva (McKinlay & Dunnett 1998: 50; Elliot 2001). Eftersom det är
tillsammans med andra vi uttrycker oss och förhandlar vår identitet, har vår individualitet
onekligen en social aspekt. Betydelsen i att vara social ligger i språket och våra
kommunikativa praktiker (Day 1998: 151). Språket är den främsta länken mellan oss själva
och samhället utanför (Elliot 2001), och vår identitet är i sin tur en länk mellan den språkliga
interaktionen och den sociala kontexten (Zimmerman 1998: 88). Det talade språket kan
samtidigt förena människor och hålla dem isär (Day 1998: 151), eftersom när vi
kommunicerar meningsfulla diskurser och identiteter, förhåller vi oss till varandra och det
omgivande samhället. Meningsskapande innefattar handling och kommunikation är en sorts
handling (Davies & Harré 1990; Weick 1995; Habermas 1996). En stor del av våra aktiviteter
sker genom språket som inte bara är rent konceptuellt, språket är även ett medium för
handling (Potter & Wetherell 2004: 9).

Positioneringsbegreppet passar onekligen bra in i ovanstående diskussioner om
kommunikation, meningsskapande, diskurs och identitet. Genom positionering blir vi
agerande subjekt som placerar oss själva i samtal i enlighet med de diskurser som inte är
främmande för oss (Moghaddam 1999: 74). Människan ses inte enbart som fångad under
sociala konventioner och regler, utan som en individ med kraft att agera: en aktör. Mänsklig
aktivitet sker i en social och kulturell miljö som både kan begränsa och möjliggöra handling.
Vår färdighet att tala beror då inte enbart på vår kapacitet att producera ord och meningar,
utan också på vår kompetens att följa de regler och normer som formar det sociala livet (Harré
& van Langenhove 1999: 4). Både det vi gör och det vi kan göra är begränsat av de rättigheter
och skyldigheter vi tar på oss, eller som blir pålagda oss i vardagslivets konkreta sociala
kontexter (ibid.). Positioning theory är en teori som avhandlingen utgår ifrån, och kommer
närmare att presenteras efter frågeställningarna.

11

Sammanfattningsvis tar jag mitt avstamp i kommunikationen som en meningsskapande
praktik, bestående av diskurser och identiteter, som binder individen och samhället till
varandra i en dialektisk relation av ömsesidigt beroende. Kommunikationsvetenskapens
konstruktivistiska och tvärvetenskapliga karaktär fungerar som en sammanhållande länk
mellan avhandlingens olika delar och teorier. Jag kommer att använda teorier om
positionering (Harré & van Langenhove 1999; Harré & Moghaddam 2003), teorier om
senmodernitet (Giddens 1991; Beck 1998a; Bauman 2002), teorier om liberalism (Downs
1957, Olson 1965) och teorier om deliberativ demokrati (Habermas 1996; Dryzek 2000). Det
är tanken om kommunikation som kultur och meningsskapande, samtalet och dess betydelse
för hur vi förstår oss själva och andra, som blir länken mellan dessa socialpsykologiska,
sociologiska och politiskfilosofiska teorier, kittet som håller avhandlingens olika delar och
perspektiv samman.

Syftesbeskrivning och frågeställningar

Människans försök att genom kommunikation skapa, upprätthålla och förändra verkligheten
är publika aktiviteter som är öppna för allmän beskådan (Carey 1992: 30), vilket underlättar
forskning på området. Meningsskapande fungerar dock på olika sätt i olika situationer. Vid
vissa tillfällen används vissa diskurser, och i andra sammanhang ges andra diskurser större
utrymme. I avhandlingen är det meningsskapande i medborgarutskottens kommunikativa
praktiker som jag ska studera.

Avhandlingen har två syften. Det ena är att få en ökad förståelse för medborgarutskotten,
etablerandet av dem och deras aktiviteter. Jag lägger särskild vikt vid att analysera samtalets
framskjutna plats. Det andra syftet är att få en ökad förståelse för varför kommuninvånarna
deltog i utskottens aktiviteter. Mot bakgrund av dessa syften ämnar avhandlingen besvara
följande frågeställningar:

1) Vad ligger bakom betoningen på samtal i medborgarutskottens praktiker?
2) Hur positioneras kommuninvånare som medborgare då medborgarutskottens
tjänstemän och politiker fokuserar på samtal som kommunikationsform?
3) Genom vilka medborgarpositioner skapar deltagande kommuninvånare i sin tur
mening med sitt deltagande?

Positioner och positioneringar

Edwards (1998: 33) skriver att kognitionsforskningen saknar en teori om språket, och hur det
kan hanteras som ett socialt fenomen. Han efterlyser därför en teori och metodologi som ser
på beskrivningar och diskurser som en form av social handling. Jag menar att Positioning
theory gör detta. I och med begreppet positionering blir identifikation en tillfällig process,
som både beror på kontext och individens aktiva ställningstagande. I samtal förhandlas,
förkastas och omdefinieras deltagarnas positioner, vilket får betydelse för den fortsatta
interaktionen. Således passar positioning theory väl in i föregående diskussion om den aktiva
deltagaren, som verkar i en social kontext, och skapar mening genom att kommunicera med
andra.

Positioning theory härstammar från det psykologiska fältet och är en socialpsykologisk

12

variant av diskursteori. Det förespråkare för positioning theory reagerade mot, var
psykologins reduktionistiska tendenser och upptagenhet av laboratorieexperiment, som de
menade förde med sig att kontextens och det utomliggande samhällets betydelse för mänskligt
beteende försummades (Moghaddam 2002: 225). Fenomen relaterade till språk och kultur
kunde således inte studeras på ett tillfredställande vis inom psykologin (Harré & Moghaddam
2003: 2).

Den huvudsakliga premissen i positioning theory är att människor förhandlar betydelser av sig
själva och den omgivande sociala världen, genom att positionera sig i dialog (Taylor, Bougie
& Caouette 2003: 204). Genom sociala interaktioner avslöjar människor vilka de är, hur de
ser på den sociala världen, och hur de förhandlar dess betydelse diskursivt (ibid.). Positioning
theory tillhör således ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, eftersom man betonar betydelsen
av samtal och konversationsliknande aktiviteter för att förstå sociala fenomen (se Harré & van
Langenhove 1999: 2-3).

Det teoribildningen fokuserar på är studiet av sociala interaktionsepisoder som
meningsskapande, och teorin utgår ifrån att dessa episoder är ordnade i överensstämmelse
med regler, konventioner och uppfattningar om vad som anses vara korrekt uppförande. Det
görs en skillnad mellan de handlingar som är logiskt möjliga och de handlingar som är socialt
möjliga (Harré & Moghaddam 2003: 9). Gränsen mellan de logisk möjliga och socialt
lämpliga handlingarna är dock suddig (ibid.). Även om kommuninvånare till exempel skulle
kunna klä av sig nakna på ett medborgarmöte i Helsingborg, gör de inte det. Det är självklart.
Men kan det vara så att avstå från att delge sina åsikter också är otänkbart mot bakgrund av
medborgarutskottens explicita inbjudan till dialog, och förväntningarna på dem att delge
kunskaper och erfarenheter om sin närmiljö?

En position är ett komplext kluster av allmänt omfattande personliga attribut som spelar en
roll för möjligheterna till handling mellan människor och grupper (Harré & van Langenhove
1999:1). En position tillhandahåller en uppsättning rättigheter och skyldigheter som förser ens
handlingar med betydelse och mening. Positionsbegreppet har utvecklats ur Goffmans (1959:
27) diskussion om social roll. Till skillnad från Goffmans roll, som anses statisk, är en
position mer situationsspecifik, dynamisk, kortlivad, föränderlig och möjlig att utmanas
(Davies & Harré 1990: 43; Harré & Slocum 2003: 127; Taylor et al. 2003: 204). Rollteorin,
såsom den beskrivs av Potter & Wetherell (2004: 98-101), har en mer strukturorienterad syn
på självets konstruktion än positioning theory, där individuella och kontextuella aspekter ges
större utrymme. Positioner förändras, är flytande och används av människor för att hantera
och förstå just de situationer de befinner sig i just nu (Harré & van Langenhove 1999: 17).
Genom att röra sig från roll till position, förändras fokus från fixerade och formella till
dynamiska, föränderliga och förhandlade aspekter av interpersonella möten (Moghaddam
1999: 74).

Individen anses vara en del av ett nätverk av föränderliga sociala relationer (Harré &
Moghaddam 2003: 3). Positioning theory betonar kommunikationens sociala kraft, och pekar
på hur aktörers positioneringar ömsesidigt bestämmer varandra (Harré & van Langenhove
1999: 17). Davies & Harré (1999: 37) talar om interaktiv positionering, det vill säga att vad en
person säger positionerar en annan. På medborgarutskottens öppna möten tilltalades till
exempel deltagarna som medborgare, och på så sätt positionerades de av politiker och
tjänstemän som medborgare. Författarna skriver också om reflexiv positionering, som innebär
att aktörer positionerar sig själva. I Helsingborg förekom det till exempel att kommuninvånare
i egenskap av medborgare krävde bättre bussförbindelser.

13

Inom positioning theory läggs stor vikt vid hur sociala episoder utvecklas dynamiskt och hur
individer bidrar till detta. Dessa episoder utvecklas inte slumpartat, utan tenderar att följa
redan etablerade mönster, vilka benämns som storylines, en kontext av traditioner och
konventioner (Harré & Moghaddam 2003: 6). Samtal har storylines som hör ihop med de
positioner människor tar/ges i samtalet (Harré & van Langenhove 1999: 17). Varje storyline
införlivar möjliga positioner och flera storylines kan levas ut på samma gång (Harré &
Moghaddam 2003: 9). Hur vi blir positionerade får konsekvenser för vilka storylines som är
möjliga eller passande att leva ut (Harré & Slocum 2003: 128).

Det sätt som Positioning theory använder begreppet storyline har likheter med
diskursbegreppet, och det är svårt att skilja dessa begrepp åt. Positioner och
identifikationsprocesser kan förstås som diskursiva handlingar som uttrycks i samtal
(Edwards 1998: 17), och förståelsen av sig själv och andra kan ses som ett konstruktivt
resultat av diskursiva interaktioner (McKinlay & Dunnett 1998: 34). Inom socialpsykologin
har man blivit van vid att analysera positionering som ett diskursivt fenomen (Wetherell 2003:
99). Positioning theory är alltså nära besläktad med diskursanalys i allmänhet och med
diskurspsykologi (se Winter Jörgensen & Phillips 1999: kap 4) och konversationsanalys (se
Potter & Wetherell 2004: 80-94) i synnerhet.

Utöver storylines och positioner använder positioning theory sig av begreppet talakt. En talakt
används för att positionera individer och detta sker i en storyline (Harré & Moghaddam 2003:
6). En konversationsstruktur har således tre poler (Harré & van Langenhove 1999: 18). Detta
kallas för positioneringstriangeln. En storyline tillsammans med de relaterade positionerna
bestämmer de sociala betydelserna av vad som sägs (Moghaddam, Hanley & Harré 2003:
140).

Man kan identifiera positioner genom att studera samtal. Positioning theory gör det således
möjligt att analysera hur konversationsdeltagare uppfattar sig själva och andra deltagare, vilka
positioner de tar/ges, och i vilka storylines detta sker (Davies & Harré 1999: 38). Vem man är
blir alltså en öppen fråga, med skiftande svar beroende på vilka positioner som finns
tillgängliga (ibid. 35).

Genom att använda begreppet position i stället för identitet, kategori eller roll vill jag betona
det förhandlade och stundtals tillfälliga i meningsskapande processer. Positioning theory för
med sig ett konstruktivistiskt synsätt som fokuserar på individens aktiva roll i samtalet och
teorin möjliggör att motstridiga positioner kan bli meningsfulla för en och samma person
(Davies & Harré 1990: 58-61).

Att använda positioning theory handlar om att identifiera de positioner som den specifika
situationen möjliggör. Medborgarpositioner används alltså i olika syften i olika situationer,
och att positionera sig själv och andra som medborgare medför olika konsekvenser för den
fortsatta interaktionen beroende både på situationen och på vilka de andra
konversationsdeltagarna är. Att positionera sig som medborgare i en pågående
samtalssituation medför också möjligheter att inta olika förhållningssätt till sig själv och
övriga deltagare. De medborgarpositioner som förhandlades i medborgarutskottens samtal
fick konsekvenser för vad som ansågs vara korrekt beteende och legitima anspråk på till
exempel den kommunala servicen.

Medborgare är aktiva aktörer, men de agerar utefter de restriktioner som de närvarande

14

relationerna för med sig (Isin & Wood 1999: 140). Att undersöka hur medborgarpositioner
skapas och uppstår innebär att ta hänsyn till individers reflexiva konstruktioner av sig själva
och andra som medborgare, men också att ta hänsyn till under vilka förutsättningar dessa
konstruktioner produceras och förses med mening.

Bruket av olika positioner i en medborgarstoryline gjorde deltagande i medborgarutskottens
aktiviteter relevant för kommuninvånarna. De medborgarpositioner genom vilka deltagarna
skapade mening med sitt deltagande uppstod och skapades tillsammans med politikerna,
tjänstemännen och övriga deltagare. Med andra ord handlade det både om hur
kommuninvånarna positionerades som medborgare av politiker och tjänstemän och om hur de
själva agerade och positionerade sig i utskottens aktiviteter.

Medborgare - ett mångtydigt och populärt begrepp

Medborgarbegreppet fanns i blickfånget redan i avhandlingsarbetets början. Termen användes
för det första i namnet på den organisation – medborgarutskotten – avhandlingen skulle
skrivas om. Kansliet som ansvarade för metodutveckling och uppföljning av utskotten gick
under namnet Medborgarkansliet, innan det bytte till Avdelningen för hållbar utveckling.
Även tjänstemän och politiker använde ordet hela tiden. Det föreföll dock som om invånare
och medborgare var samma sak i utskottspolitikernas och tjänstemännens språkbruk. I tidiga
formuleringar från de franska och amerikanska revolutionerna, användes termerna
medborgare (citizen) och folk (people) om vartannat (Roche 1992: 17, Castles & Davidson
2000: 36-37). Men vad betyder medborgare? Är det verkligen samma sak som invånare?
Detta ska jag diskutera i detta och nästa avsnitt.

Idag pågår det många diskussioner om vad begreppet medborgarskap innebär och hur det kan/
ska användas, men det har blivit allt svårare att svara på frågan vad det faktiskt betyder.
Kivisto & Faist (2007: 2) skriver i inledningen till sin bok om medborgarskap att det idag
finns texter som behandlar världsmedborgarskap, globalt medborgarskap, universellt
medborgarskap, kosmopolitiskt medborgarskap, multipelt medborgarskap, postnationellt
medborgarskap, transnationellt medborgarskap, dubbelt medborgarskap, innästlat
medborgarskap, multiskiktat medborgarskap, kulturellt medborgarskap, multikulturellt
medborgarskap, cybermedborgarskap, miljömedvetet medborgarskap, feministiskt
medborgarskap, medborgarskap ur ett genusperspektiv, flexibelt medborgarskap, traditionellt
medborgarskap, intimt medborgarskap, skyddat medborgarskap och listan skulle kunna göras
ännu längre. Medborgarbegreppet används på olika sätt i olika demokratiuppfattningar och
har utvecklats tillsammans med de sätt det används på. Idén om medborgaren tar även en allt
större plats inom den offentliga förvaltningen, vilket den kommunala organisationen i
Helsingborg vittnade om. I dessa olika diskurser har begreppet ofta fått motsvara de politiska
och sociala ideal som akademiker, politiker eller tjänstemän har velat förmedla (Schuck 2002:
131). Det verkar som om medborgare kan betyda olika saker beroende på vem som använder
begreppet.

Diskussioner om vad det innebär att vara medborgare har försiggått lika länge som det har
funnits politisk teori (Castles & Davidson 2000), men frågor om medborgarskap har ibland
varit så självklara att de kommit i skymundan (Roche 1992). Marshall placerade med boken
Citizenship and Social Class från 1950 åter medborgaren på den akademiska agendan. Han
anses vara de moderna medborgarskapstudiernas upphovsman. Idag upplever vi ett förnyat
intresse för medborgarskap inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna (Kivisto & Faist

15

2007: 1) även inom det medie- och kommunikationsvetenskapliga fältet (se Clarke 2007). Vi
lever i en ”medborgarålder” och Hoffman (2004: 1) hävdar till och med att medborgarskap
har blivit ett ”fashionabelt” koncept .

På vilket sätt märks då detta uppsving för medborgarskapsstudier? Från att tidigare mest ha
förknippats med en liberal tradition har begreppet på senare tid tagits upp inom feminism,
multikulturalism och nya sociala rörelser (Isin & Wood 1999). Kvinnor har till exempel
kunnat använda en universell liberal vokabulär om lika rättigheter i sin kamp för jämlikt
medborgarskap (Lister 2002). Ökad social jämlikhet i västerländska samhällen under de
senaste hundra åren kan också kopplas samman med att grupper utan egendom och makt har
kämpat för, och i viss mån lyckats skaffa sig medborgerliga rättigheter (Barbalet 1988).
Roche (1992: 2) sammanfattar på ett bra sätt den ökande trenden med medborgarskapsstudier
inom akademin genom att påpeka att det är ett intellektuellt strategiskt viktigt koncept. Han
skriver att medborgarskap utgör ett fält där sociologiska samhällsstudier kan möta studiet av
politik och sociala policys. Men det är också ett fält där social teori kan möta en explicit
normativ analys av politisk teori och moralfilosofi (ibid).

Att vi nu ser ett uppsving för medborgarbegreppet beror således på flera saker.
Medborgarskapsbegreppet är viktigt och användbart, som Roche skriver. Men det håller också
på att förändras i och med en ökad och ny användning av det i den eklektiska och
globaliserade senmoderniteten.

Kivisto & Faist (2007: 3) urskiljer vad de benämner som två huvuddiskurser i den växande
litteraturen om medborgarskap; medborgarskapets erosion och medborgarskapets expansion.
Medborgarskapets erosion handlar om minskade rättigheter och skyldigheter. Diskursen
fokuserar dels på hur medborgarnas sociala rättigheter har kommit att inskränkas i skuggan av
neoliberalismen, dels på hur idén om medborgarnas skyldigheter urholkas då deltagandet i det
offentliga livet minskar. Diskursen om medborgarskapets expansion syftar till att inkludera
hittills marginaliserade och exkluderade grupper. Inom denna diskurs har nationalstaten allt
mer kommit att bli ifrågasatt. Ur dessa diskurser utkristalliserar författarna fyra teman i
medborgarskapslitteraturen; inkludering, erosion, tillbakadragande och expansion. Figur 1 är
ett försök att illustrera Kivisto & Faists uppdelning av litteraturen om medborgarskap.

Huvuddiskurser

Expansion Erosion

Teman
Inkludering Erosion Tillbakadragande Expansion

Figur 1. Kivisto och Faists översikt av litteraturen om medborgarskap

Inkluderingstemat handlar om hur hittills exkluderade grupper har fått tillträde till den
politiska gemenskapen och således också fått tillgång till medborgerliga rättigheter (ibid. 7).
Medborgarskapets erosion tar framför allt upp en kritik mot de neoliberala tendenserna att
nedmontera välfärdsstaten, som en del teoretiker menar utarmar medborgarnas sociala

16

rättigheter (ibid. 8). Det tredje temat behandlar människornas ökade tendens att dra sig
tillbaka från den offentliga sfären, något som bekymrar framför allt mer republikanskt
influerade teoretiker (ibid. 9). Till sist diskuterar Kivisto & Faist (2007: 11)
globaliseringsmekanismer och organisationer som EU och FN, som de menar har kommit att
försvaga nationalstaten som primär politisk gemenskap. Detta har lett fram till former av
dubbelt och multipelt medborgarskap, samt frågan om möjligheter för kosmopolitiskt
medborgarskap bortom nationalstaten.

I denna uppdelning vill jag placera min avhandling i diskursen om medborgarskapets erosion
och temat om medborgarnas tillbakadragande. I kapitel fyra kommer jag att närmare diskutera
det medborgerliga tillbakadragande som en orsak till de utmaningar den representativa
demokratin står inför idag. Det var i denna kontext medborgarutskotten etablerades.

Hur brukar medborgarskap traditionellt definieras? Medborgarskap har både en individuell
och kollektiv dimension. De klassiska idealen ser på medborgaren som en aktiv, moralisk,
social, intelligent och politisk individ (Pocock 1995: 33), och historiskt har medborgarskap
varit knutet till en idé om aktivt politiskt deltagande (Barbalet 1988: 2-4; Castles & Davidsson
2000: 32-33; Hoffman 2004: 98), vilket ger begreppet en kollektiv dimension som
medlemskap i en politisk gemenskap. När man definierar medborgaren som medlem i en
politisk gemenskap, kommer även rättigheter och skyldigheter att knytas till begreppet
(Pocock 1995). Medlemskap i en gemenskap för med sig dels en rättighet att delta i
gemenskapens göranden, dels en skyldighet att delta för att behålla sin status som medlem.
Det är idag framför allt med rättigheter och skyldigheter som medborgarskap förknippas.

I modern tid ses medborgare som medlemmar i en nationalstat (Dahlgren 2000) och
medborgarskap uppstår genom ett sammankopplande av individen med nationalstatens
territorium, antingen genom födsel eller boende (Isin & Wood 1999). Definierat i sådana
termer innefattar medborgarskapet oundvikligen en dialektik mellan inkludering och
exkludering, mellan de som är medlemmar i nationalstaten och de som inte är det. Detta är
oftast reglerat juridiskt, genom lagstiftning. En traditionell definition av medborgarskapet
berör också främst juridiska aspekter, det är genom lagstiftning som medborgarnas rättigheter
och skyldigheter gentemot nationen är definierade (Pocock 1995). Dessa rättigheter och
skyldigheter kan variera beroende på tid och plats (Barbalet 1988; Sassen 2002).

Medborgarskap på en diskursiv mikronivå

Denna avhandling handlar om de betydelser medborgarutskottets politiker, tjänstemän och
deltagare tillskrev medborgarbegreppet, och de positioner som blev relevanta i
medborgarutskottens övergripande medborgarstoryline. I vår tid, med allt fler
deltagardemokratiska projekt ute i kommunerna, ligger fokus på att förstå medborgarskapets
betydelse på en mikronivå. Det handlar om hur individen och den lilla gruppen definierar och
förstår sig själva och andra som medborgare. Denna förståelse växer i medborgarutskottens
aktiviteter fram i samtal, tillsammans med andra. Med andra ord, medborgarskap görs på en
diskursiv nivå.

Medborgarskap på en diskursiv mikronivå skiljer sig alltså från den juridiska definitionen av
begreppet som en status där det är tydligt avgränsat vem som är medborgare och vem som
inte är det. Istället för en status, handlar medborgarskap i denna avhandling om en relation till
kommunen. Ur denna relation kan sedan invånaren, genom att positionera sig själv som

17

medborgare, göra anspråk på till exempel den kommunala servicen. På så sätt är det en
skillnad mellan att bo i en kommun och att vara medborgare i densamma. Invånare är vi
automatiskt om vi bor i kommunen, medborgare blir vi då vi agerar i relation till kommunen.

Turner (1994: 159) använder sig av en liknande definition då han skriver att medborgarskap
kan definieras som en uppsättning praktiker, vilka konstituerar individer som medlemmar i en
gemenskap. Medborgarskapet blir på så sätt en aktivitet, något vi gör i relation till
kommunen. Det är då vi positionerar oss i denna relation, som vi förhandlar betydelser av oss
själva och andra som medborgare. Med en sådan definition kan alla invånare potentiellt bli
medborgare, även om långt ifrån alla invånare utnyttjar denna möjlighet.

Medan en del forskare talar om globalt eller kosmopolitiskt medborgarskap (Linklater 2002),
är min egen blick vänd mot den lilla kommunala gemenskapen. Att jag betonar den
kommunala gemenskapen ska inte misstolkas som en kommunitaristisk syn på medborgare,
som framför allt situerade i och tillhörande en gemenskap. Till skillnad från
kommunitarismen menar jag att det inte enbart är gemenskapen som ger medborgarskapet
dess mening, utan att det, utifrån diskussionerna i avsnittet om positioning theory, även görs
av individer själva, när de positionerar sig i en medborgarstoryline. Trots relationen till en
gemenskap, måste inte medborgarskapet vara förutbestämt eller fixerat (Delanty 2002: 160).
De gemenskaper som förespråkare för kommunitarismen fokuserar på, är i dagens globala och
senmoderna värld porösa, tillfälliga och omtvistade konstellationer (ibid. 171-172) och
medborgarpositionerna i dessa konstellationer är långt ifrån förutbestämda.

På senare tid menar Smith (2002: 105-106) att medborgarskap kan hänvisa till i stort sett
vilken grupp som helst, det behöver inte längre hänvisa till en politisk gemenskap. Jag anser
ändå att det är viktigt att begränsa medborgarskapet till de relationer där politik uppstår.
Frågan som då inställer sig är vad som utgör politik, vilket blir allt svårare att sätta ner fingret
på. Politik har ett normativt innehåll då det behandlar hur samhället bör vara ordnat (Nord
2008: 36). Detta kan komma till uttryck i allt ifrån ideologier, sakfrågepositioner och beslut,
till genomförande och utfall (ibid.). Traditionellt betyder politik strävan att förverkliga
program (Svenska Akademins ordlista). Med tanke på det snabba, handlingsinriktade och
identitetsstyrda engagemanget idag, blir program ett för ambitiöst och uteslutande begrepp.
Det är mer inklusivt att betrakta politik som rörligt och reflexivt. Dahlgren (2001) pekar just
på rörligheten inom det politiska. Han menar att det som anses vara politiskt är en social
konstruktion som ständigt definieras genom medborgarnas kommunikativa handlingar (ibid.
40, 42). Detta innebär att vad som utgör en politisk gemenskap också skiftar.

Sammanfattningsvis använder jag medborgarbegreppet i betydelsen av något människor blir
då de agerar i relation till en politisk gemenskap. I avhandlingen är denna politiska
gemenskap Helsingborgs stad i form av medborgarutskotten. Kommunen är den auktoritet
gentemot vilken kommuninvånare kunde ställa rättighetsanspråk som medborgare, och
gentemot vilken de förväntades utöva eventuella medborgerliga skyldigheter.
Medborgarbegreppet används för att analysera relationerna mellan deltagande
kommuninvånare, och medborgarutskottens politiker och tjänstemän.

Min avsikt med att definiera medborgarskapet i termer av en relation, är att kunna diskutera
inflytande, inkludering och exkludering i denna relation. Genom att använda medborgarskap
som ett analytiskt verktyg för att analysera relationen mellan invånare och kommun, tar jag
avstånd från en universell syn på medborgarskap, som något som alla har oavsett till exempel
boplats eller nationalitet.

18

Det finns många som menar att medborgarskap uppstår automatiskt, att det är något som alla
människor har (se Lister 2002; Cairns 2002; Miller 2002; Joppke 2002; Hoffman 2004). De
hänvisar till medborgarskap som något som ger rättigheter, som alla borde ha lika tillgång till.
Jag anser dock att genom att se på medborgarskapet som något universellt, riskerar man att
osynliggöra dess exkluderande mekanismer. En strävan efter ett universellt medborgarskap
skulle bara dölja andra tillhörigheter och identiteter, som skulle få verka i skuggan av ett
alltför allmängiltigt medborgarbegrepp.

Avhandlingens bidrag

Medborgarutskotten var ett deltagardemokratiskt försöka att vitalisera den representativa
demokratin. Bengtsson (2008) konstaterar att diskussionen om den representativa demokratins
utmaning har pågått under ett par decennier. ”Tiden för diagnostisering var lång och
behandlingen av symtomen har inte pågått särskilt länge, vilket har konsekvenser för den
samlade kunskapen på området” (ibid. 168). Avhandlingen bidrar således till den samlade
kunskapen om kommunal deltagardemokrati.

Studier om medborgarskap har hittills främst rört sig på en teoretisk och normativ metanivå. I
det växande fältet av medborgarskapsstudier, som det beskrivs av Isin & Turner (2002) och
Kivisto & Faist (2007), saknas det en empirisk analys av medborgarbegreppet på en diskursiv
och kommunal mikronivå. Det saknas också en djupgående studie av samtalets betydelse i
den kommunala deltagardemokratin. I Helsingborg medförde samtalets framskjutna plats en
förändring i synen på medborgaren. Detta fick konsekvenser för de sätt kommuninvånarna
skapade mening med sitt deltagande i medborgarutskottens aktiviteter, och hur de
konstruerade sitt medborgarskap. Avhandlingens kartläggning av de mest framträdande
medborgarpositionerna (se kapitel åtta och nio), är ett bidrag till kunskapen om hur
medborgarskap skapas diskursivt i en kommunal deltagardemokrati.

En av avhandlingens slutsatser är att medborgarutskotten inspirerades av deliberativ
demokratiteori, i vilken interpersonell kommunikation är central för demokratisk utveckling
(se kapitel fem). Medborgarutskottens praktiker kan förstås som ett försök att applicera ett
ganska abstrakt teoretiskt begrepp på den kommunala verksamheten. På så sätt studerar jag i
avhandlingen, utifrån positioning theory, den deliberativa demokratins villkor och möjligheter
inom ramen för en kommunal deltagardemokrati. Det har fortfarande gjorts få empiriska
undersökningar av deliberativ demokrati och dess förutsättningar. Det kommer visserligen allt
fler empiriska studier (se Gastil & Levine 2005; Cornwall & Coelho 2007), men fram till för
ett par år sedan fördes diskussioner främst på en teoretisk nivå (Jodal 2003, Mansbridge,
Hartz-Karp, Amengual & Gastil 2006). Min studie i Helsingborg bidrar därför med kunskap
om förutsättningarna och möjligheterna att omsätta deliberativa ideal inom ramen för en
kommunal deltagardemokrati. Avhandlingen kan således ses som ett inlägg i pågående
debatter om deliberativ demokrati.

Teoretiskt bidrar avhandlingen med en diskussion om expressiv rationalitet (se kapitel sex).
För att analysera medborgarnas motivation till att delta i medborgarutskottens aktiviteter
menar jag att nuvarande liberala och deliberativa teorier inte räcker till för att förklara
medborgerligt deltagande i senmoderniteten. Genom att argumentera för att integrera identitet
och identifikationsprocesser, vill jag föreslå expressiv rationalitet som ett sätt att besvara
frågor som de om varför helsingborgarna deltog i medborgarutskottens aktiviteter.

19

Avgränsningar

Flera teoretiker (Turner 1994; Mouffe 1996; Isin 2002a) menar att medborgarskap idag
förväntas kunna härbärgera olika grupper och deras olika rättighetsanspråk. Även om min
studie kommer att synliggöra exkluderingsmekanismer och ojämlika praktiker mellan olika
grupper i Helsingborg, är det inte min ambition att föreslå åtgärder för komma till rätta med
dessa. I detta sammanhang gör Kivisto & Faist (2007: 13) en skillnad mellan normativa och
empiriska medborgarskapsstudier. Då en normativ dimension föreskriver vad medborgarskap
borde vara, rör sig denna avhandling istället på en empirisk nivå. Studiens syfte är att få en
ökad förståelse för medborgarutskotten och vad medborgarskap faktiskt innebar för
invånarna, politikerna och tjänstemännen i Helsingborg. En lösning på de problem som
medborgarutskotten etablerades för att ta itu med kommer avhandlingen däremot inte att
leverera. Jag begränsar mig till att analysera medborgarutskotten och deras kommunikativa
praktiker. På så vis skiljer jag mig i avhandlingen från mer radikala medborgarskapsteoretiker
som utgår ifrån att social förändring både är ett oundvikligt och önskvärt resultat av
forskningen (Rasmussen & Brown 2002).

När identiteter har kopplats till medborgarstudier står rättighetsanspråk från olika
marginaliserade grupper ofta i centrum. Det är inte på detta vis jag har använt mig av
medborgarbegreppet. Jag skiljer mig från Isin & Wood (1999), och även från andra forskare
inom den diskurs Kivisto & Faist (2007: kap 2) valt att benämna som inkludering. Isin &
Wood (1999: 20) ställer frågan om hur medborgarskap kan bidra till, eller förbättra,
identiteter kopplade till sexualitet, genus, etnicitet, regioner och nationer. Även om jag
sympatiserar med deras målsättning och delar många av deras utgångspunkter, är syftet med
min studie förståelse snarare än förändring, erkännande och frigörelse. Framför allt rör jag
mig inte på samma normativa metanivå som dessa teoretiker gör. När jag i avhandlingen
använder teorier om senmodernitet och instrumentell och kommunikativ rationalitet, är det
främst som analytiska redskap för att förstå medborgarutskotten och deras meningsskapande
praktiker. I slutdiskussionen vänder jag dock blicken utåt och reflekterar över ett
republikanskt medborgarskap i senmoderniteten.

Människor utvecklas som medborgare och således förändras deltagandet över tid. I flera
deltagardemokratiska och deliberativa ideal ses också medborgerligt deltagande som
demokratisk skolning, och något som förväntas göra invånarna mer orienterade mot varandra
(se Pateman 1970). Denna avhandling studerar dock inte hur medborgarskapet i
medborgarutskotten utvecklades. Av praktiska skäl var den empiriska delen av
undersökningen främst förlagd till året 2005, och följande år lades medborgarutskotten ned
(se kapitel tre). En studie av medborgarskapets förändring försvårades av dessa yttre
omständigheter. Avhandlingen är snarare en ögonblicksbild av medborgerligt deltagande
under ett år i en kommunal deltagardemokratisk organisation.

Jag kommer inte att applicera resultaten från min studie av medborgarutskotten i liknande
deltagardemokratiska projekt. Som jag ska diskutera i nästa avsnitt är etnografisk kunskap
komplex, specifik och kontextbunden (Geertz 1973: 23). Därför är det min ambition i
avhandlingen att beskriva och analysera just medborgarutskotten i Helsingborg, och den
speciella kontext som de verkade i. Den utmaning den representativa demokratin står inför är
visserligen vanlig i västvärlden idag. Det finns samtalsfokuserade deltagardemokratiska
projekt i andra kommuner och i andra länder, vilket jag även kommer att peka på i kapitel

20

fem. Även om avhandlingen bidrar till den samlade kunskapen på området, krävs det ett
översättningsarbete för att använda avhandlingens resultat på andra fall.

Avhandlingens disposition

I kapitel två redogör jag för metod och materialinsamling. Avhandlingen är tydligt inspirerad
av etnografisk metod och analysförfarande, vilket fick konsekvenser för relationerna på fältet,
teoretiska utgångspunkter samt tillvägagångssätten vid materialinsamlingen. Kapitel tre tar
upp medborgarutskotten och relationerna mellan politiker, tjänstemän och medborgare.
Medborgarutskottens organisation och arbete presenteras, samt de vägar till inflytande som
organisationen möjliggjorde.

I del två diskuteras teorier om hur det medborgerliga deltagandet har förändrats.
Resonemangen sätts i relation till medborgarutskottens praktiker, och illustreras med hjälp av
empiriska iakttagelser från Helsingborg. Kapitel fyra behandlar det medborgerliga
deltagandets förändring med utgångspunkter i teorier om senmoderniteten. För att analysera
orsakerna bakom den representativa demokratins utmaning förs idéer om medborgerligt
deltagande samman med den liberala teoribildningen. I kapitel fem vänds blicken mot
republikanskt medborgarskap och deliberativ demokrati. Den deliberativa teoribildningen är
särskilt tilltalande för medborgarutskotten mot bakgrund av det medborgerliga
tillbakadragandet från representativa arenor i senmoderniteten. Således kommer
avhandlingens första frågeställning att besvaras i detta kapitel. I kapitel sex kopplas begreppet
identitet samman med medborgerligt deltagande. Aspekter av både den deliberativa och
liberala teoribildningen ifrågasätts och kapitlet avslutas med argument för en expressiv form
av rationalitet.

Del tre är avhandlingens främsta resultatdel. I kapitel sju analyseras medborgarutskottens
strategier för att positionera medborgarna som kommunikativa snarare än instrumentellt
rationella, och således besvaras avhandlingens andra frågeställning. I kapitel åtta och nio
analyseras de medborgarpositioner som deltagande kommuninvånare själva använde sig av,
och då besvaras även avhandlingens tredje frågeställning. I kapitel tio avslutas avhandlingen
med en kort rekapitulering av studiens slutsatser och en utblick om deliberationens villkor och
möjligheter samt om expressiv rationalitet, medborgerligt deltagande och representativ
demokrati i senmoderniteten.

21

Kapitel 2.

Metod och materialinsamling

Helsingborgs stad ville knyta ett forskningsprojekt till sin nya medborgarutskottsorganisation
och avsatte därför medel för en doktorandtjänst i ämnet medborgarkommunikation. Min
studie är således genomförd på uppdrag av Helsingborgs stad. Då jag antogs till
forskarutbildningen 2004 hade jag ingen bakgrund inom vare sig kommun- eller
organisationsforskning. Samtidigt visste jag från början att avhandlingen skulle komma att
handla om en kommunal organisation med medborgarutskott. Av dessa anledningar blev den
etnografiska metoden och analysförfarandet relevant att arbeta med. På liknande sätt som
tidiga antropologer stod inför främmande miljöer, ställdes jag i de kommunala korridorerna i
Helsingborg. Att följande studier är utförda på uppdrag, har således haft en avgörande
betydelse för valet av ett etnografiskt tillvägagångssätt och för hur avhandlingen växte fram.

Den etnografiska metoden har varit föremål för intensiva epistemologiska debatter (van
Maanen 1995), och kritiken har stundtals varit hård. Etnografier har uppfattats som godtycklig
och blivit betraktade som personliga berättelser snarare än vetenskaplig forskning (Silverman
2001: 76; Alvesson & Deetz 2000: 89). Att gå från en lång period av fältarbete till en skriven
avhandling är inte enkelt, eftersom forskaren har en uppsjö av händelser på fältet, teoretiska
begrepp och analytiska modeller att välja mellan och förhålla sig till (van Maanen 1995: 6-7).
Det är viktigt att avhandlingen synliggör forskningsprocessens olika val och vägskäl, och att
forskaren öppet redovisar forskningens förutsättningar. I detta kapitel kommer jag att
redogöra för hur jag närmade mig medborgarutskotten och vad som påverkade utformningen
av min forskningsprocess.

Jag inleder kapitlet med att diskutera hur jag närmade mig den etnografiska metoden och
analysförfarandet. Detta följs av en redogörelse för det etnografiska kulturbegreppet,
relationerna på fältet och av de teoretiska influenser som haft betydelse för utformandet av
intervjuer och observationer, samt en diskussion om det reflexiva tillvägagångssätt som har
präglat min forskning. Avslutningsvis redogör jag för materialet från fältstudierna och hur
detta kom till.

En etnografisk ansats

Etnografi förknippas vanligtvis med antropologi, men metoden har också visat sig vara
användbar inom andra discipliner, såsom medie- och kommunikationsvetenskap (se Camauër
2000; Simonsson 2002). Etno betyder folk, och grafi att skriva eller att teckna. Etnografi kan
således översättas med att teckna ett folk, eller att skriva om ett folk. Begreppet används både
för att hänvisa till ett resultat och för att beteckna den metod som använts. Som resultat
indikerar etnografi en skriftlig representation av en kultur, och som metod pekar det på
fältarbete (van Maanen 1995: 4-5). Fältarbete hänvisar i sin tur till metoder där etnografen
deltar i människors liv under en längre tid, lyssnar till vad som sägs, ställer frågor och
studerar vad som händer (Hammersley & Atkinson 1995: 1).

Etnografi inbegriper oftast en längre period av fältarbete, där forskaren försöker komma nära
den organisation och/eller grupp människor som ska studeras (Alvesson & Deetz 2000: 87).
Etnografen förlitar sig på redogörelser som lämnas och på observationer av olika naturligt
förekommande händelser, men även annat material, som till exempel dokument (ibid. 88). Det

22

som eftersträvas är en nära och djup kontakt med miljön, och etnografi blir därför en närstudie
av en kultur, levd av särskilda människor, på särskilda platser och som gör särskilda saker vid
särskilda tidpunkter (Van Maanen 1995: 23).

Agar (1986: 12) beskriver den etnografiska metoden genom att skilja mellan en ”scientific
testing role” och ”scientific learning role”, där etnografen bör inta den sistnämnda. Vad Agar
fäster sin uppmärksamhet vid är att när etnografen står vid randen av sitt forskningsfält och
ser på människorna där, då ställer sig han (eller hon) frågan vilka dessa människor är och vad
det är för komplexa processer och strukturer som pågår.

Det är utifrån en scientific learning role som jag har studerat medborgarutskotten i
Helsingborg. Jag gick till medborgarutskotten, deltog i aktiviteterna och undrade vad som
egentligen pågick och varför. Att närma sig medborgarutskotten etnografiskt understryker
således att analyserna strävar efter att skapa en förståelse för medborgarutskotten, deras
kommunikativa praktiker och hur kommuninvånarna konstruerades som medborgare i dessa.
Tonvikten på förståelse innebär att etnografen är mer intresserad av att förstå vad som just
inträffade, snarare än att förutse som kommer hända härnäst (Agar 1986: 16). Att vilja förstå
något innebär i sin tur en ambition att både beskriva och förklara (se Geertz 1973: 5;
Hammersley & Atkinson 1995: 10).

All forskning är en praktisk aktivitet som kräver att beslut tas i stunden. Således är det svårt
att följa strikta metodologiska regler. Det är endast genom att titta, lyssna, ställa frågor,
formulera hypoteser och göra misstag som etnografen kan börja se en social struktur och börja
förstå informanternas kulturer (Hammersley & Atkinson 1995: 100). Etnografisk forskning
har en intuitiv karaktär och resultatet kan inte förutsägas (ibid. 24). Detta innebär inte en
avsaknad av forskningsdesign. Som jag diskuterar längre fram använde jag relevanta
vetenskapliga teorier och analytiska modeller då jag genomförde mina observationer och
intervjuer.

Utifrån en etnografisk ansats blev det naturligt att arbeta med observationer och intervjuer.
Jag har deltagit i medborgarutskottens olika möten, lyssnat, studerat samtalen och försökt
förstå strukturerna och de meningsskapande processerna i kommunikationen. Genom att
intervjua politiker, tjänstemän och deltagande kommuninvånare har jag undersökt hur dessa
grupper diskursivt konstruerar en förståelse av sig själva och andra som medborgare, och
således skapar mening med sitt medborgarskap.

Geertz (1973: 6) definierar etnografi som ”thick description”. Thick description innebär att
titta bakom de synliga handlingarna och se vad de egentligen betyder. Etnografen ställs inför
en mängd komplexa strukturer, lagda på varandra eller invävda i varandra, som han/hon
måste få att gå ihop och begripa för att sedan tolka och översätta (ibid. 10).
Medborgarutskottens praktiker var genomsyrade av de erfarenheter och förväntningar som
deltagande invånare, politiker och tjänstemän hade med sig. Utskotten arbetade dessutom i en
senmodern kontext av föränderligt medborgerligt deltagande. I denna rika kontext ligger
avhandlingens fokus på samtalet och medborgarbegreppet. Med hjälp av teorier och den
etnografiska metodens verktyg är det min ambition att teckna en thick description av
medborgarutskotten.

En väv av meningsskapande

23

Centralt i den etnografiska metoden är intresset för kultur, ett begrepp som här kopplas till
meningsskapande och kommunikation. Studiet av kultur kan också kallas studiet av
kommunikation och kommunikationsforskningens uppgift är att förstå hur vi skapar mening i
våra liv (Carey 1992: 44). Geertz (1973: 5) skriver att människan är ett djur som är fast i en
väv av meningsskapande hon har spunnit. Denna väv är kultur, och analysen av den bör vara
sökandet efter just mening. En etnografisk forskningsansats handlar således om att läsa ett
främmande manuskript skrivet i meningsskapande beteende (ibid. 10). En blinkning med ögat
kan till exempel betyda många olika saker, allt från flirt till förlöjligande. Det som etnografin
studerar beskrivs som:

”a stratified hierarchy of meaningful structures in terms of which twitches, winks, fake-
winks, parodies, rehearsals of parodies are produced, perceived and interpreted and without
which they would not in fact exist, no matter what anyone did with his eyelids” (Geertz
1973: 7).

I vetenskapliga sammanhang är det brukligt att särskilja kulturbegreppet från en mer
allmängiltig betydelse av kultur som civilisation och olika konstformer. Kultur som
meningsskapande praktiker inbegriper även vardagliga livsaktiviteter (Hofstede 1991: 13) och
begreppet används för att beteckna något som har inverkan på våra levnadsmönster (Beck
1998b: 93). Människor som lever i samma sociala miljö tenderar att skapa mening på
liknande vis, och på så sätt skiljer de sig från människor som lever i andra sociala miljöer.

Begreppet kultur kan översättas med meningsmönster, och kultur handlar om
meningsskapande processer genom vilka människan formar sin erfarenhet (Geertz 1973: 250).
Kulturen finns överallt, i våra huvuden, i våra hjärtan, och inverkar således på vårt beteende
(ibid. 11, 312). Om inte kulturen fanns, skulle vårt beteende vara ett meningslöst och icke
formbart kaos, således är kulturen kärnan i vad det innebär att vara människa (ibid. 46, 49).

Även Bauman (2002: 10, 13) menar att kultur handlar om meningsskapande praktiker, och att
alla samhällen är meningsfabriker och skolor för ett meningsfullt liv. Varje kultur lever på att
det växer fram och sprids livsmeningar (ibid.). Kultur i betydelsen meningsskapande praktiker
stämmer väl med den grundläggande synen på människan som ett aktivt handlande subjekt i
en social kontext, som jag utvecklade i föregående kapitel. Genom analyserna av hur
medborgarpositioner skapas och förstärks, hur kommuninvånare bygger upp en meningsfull
förståelse av sig själva och andra som medborgare, handlar den här avhandlingen i högsta
grad om kultur.

Borta på hemmaplan

Min forskning i Helsingborg skiljer sig från klassisk etnografi, gjord av exempelvis Evans-
Pritchard (1937), Malinowski (1922), och Mead (1928). Deras studier genomfördes i
främmande miljöer långt ifrån deras respektive hemmaplan. Enligt Eriksen & Nielsen (2004)
har det dock i socialantropologins historia sedan 1970-talet skett en förskjutning från det
avlägsna och okända till det nära och kända.

Tidigare ansåg man att den geografiska avlägsenheten gjorde det lättare att studera
främmande kulturer (Eriksen & Nielsen 2004). Det skulle vara enklare att förhålla sig neutral
och ofärgad inför mötena på fältet om forskaren inte själv tillhörde den studerade gruppen.
Idag ifrågasätts om det alls är möjligt att förhålla sig neutral och ofärgad. När objektivitet

24

alltmer anses omöjligt och kanske rent av irrelevant, blir grupper och miljöer på hemmaplan
mer tillgängliga för etnografiska studier. Särskilt feministiska forskare har bedrivit
etnografiska studier i sina egna miljöer (se Skeggs 1997; Camauër 2000), och inom
antropologin har forskare talat om ”det positionerade fältarbetet” (Eriksen & Nielsen 2004:
244). Mot bakgrund av dessa erfarenheter tydliggjordes att anspråk på neutralitet och
objektivitet är problematiska. Därför bör etnografisk forskning ägna sig åt att skapa förståelse
snarare än att försöka komma fram till en objektiv sanning (Hammersley & Atkinson 1995).

Det råder fortfarande en föreställning att det är besvärligt att vara öppen för, och lägga märke
till, intressanta aspekter i en miljö om den är naturlig, vardaglig och självklar (Hammersley &
Atkinson 1995: 103; Alvesson & Deetz 2000: 89). Att exempelvis vara född och uppvuxen i
ett land innebär dock inte att man är bekant med alla miljöer och grupper i landet. Fältet är
många gånger främmande trots att informanterna talar samma språk och lever i samma land.
Det var till exempel inte nödvändigt för Chicagoskolans forskare att åka långt bort för att hitta
annorlunda miljöer och grupper att studera (Schwartz 1989). Exempelvis har Becker (1963)
forskat på marijuanarökande jazzmusiker i New Orleans. För mig var det en helt ny erfarenhet
att komma in i de kommunala korridorerna i Helsingborg och lyssna till det språk som talades
där. Medborgarutskotten var både en annorlunda och främmande miljö att vistas i, även om
människorna verkade i samma makrokultur som jag själv.

Uppdragsforskning och relationerna på fältet

Klassiska etnografiska problemställningar om förförståelse och relationerna på fältet får en
annan innebörd då forskning sker på uppdrag. Detta avsnitt handlar om min relation till
uppdragsgivarna, det vill säga medborgarutskottens tjänstemän och politiker. Jag tar även upp
hur min relation till deltagande kommuninvånare påverkades av att jag ofta kom till
utskottens aktiviteter i sällskap med politiker och tjänstemän.

Man kan säga att relationen var ojämlik mellan mig och mina uppdragsgivare, som
finansierade forskningen. Jag upplevde ibland att jag tassade på tå i kommunens korridorer
och höll masken inför tjänstemän och politiker. Att få tillgång till fältet och delta i för
forskningen viktiga aktiviteter, var inga problem, och detta var en fördel med
forskningssituationen i Helsingborg. Å andra sidan fanns det förväntningar på forskningen
och dess resultat. Många tjänstemän och politiker hade lagt ned tid och arbete på idén med
medborgarutskott. De såg därför gärna att forskningen som bedrevs på verksamheten var
positiv.

Att forska i en miljö som har stora förväntningar på resultatet väcker frågor om vem som
leder in forskningen till det som den slutligen kommer att handla om. I Helsingborg ville
kommunen inledningsvis gärna delta i mina problemformuleringar. Flera tjänstemän och
politiker uttryckte också en önskan om att få ta del av preliminära resultat under
avhandlingsarbetets gång. Som uppdragsforskare var jag tvungen att ibland gå en balansgång
mellan kravet på fri vetenskaplig forskning och uppdragsgivarens förväntningar. Det blev
därför viktigt för mig att understryka just värdet av fri forskning inför mina kontakter i
Helsingborg. Kommunens politiker och tjänstemän visade sig ha stor förståelse för att de inte
fick gå in och försöka styra, eller ens misstänkas ha försökt styra, forskningen.

Pengar till forskning inom en kommun kan vara ett utslag av regionalpolitik och en önskan att
knyta status och trovärdighet till en organisation. I Helsingborgs fall var kommunen mån om

25

verksamheten på universitets campus i staden. Att få forskning till staden var något som
politiker och tjänstemän upplevde som positivt och värdefullt. Det sågs också som något fint
att ha forskning knuten till sin organisation. När medborgarutskottens tjänstemän och politiker
presenterade mig i olika sammanhang påpekade de gärna att det genomfördes ett
forskningsprojekt i verksamheten. Att akademiska studier bedrevs på organisationen verkade
höja dess trovärdighet och status. Detta gjorde det lättare för mig att ställa krav på en god
forskningsmiljö.

Det fanns dock en diskrepans mellan vad politiker och tjänstemän sade i vissa situationer och
vad de gjorde i andra. En tjänsteman uttalade att han naturligtvis förstod att forskningen inte
ens fick misstänkas vara styrd, men i praktiken blev det svårt för samma person att inte ha
synpunkter på problemformuleringar och min närvaro, eller frånvaro, vid vissa möten. En del
tjänstemän undrade även vad jag sysslade med hela dagarna eftersom jag inte syntes till på
alla deras möten. Kommunens representanter skulle på något vis känna att de fick valuta, eller
snarare tillräckligt mycket status, för pengarna. Till slut bestämde jag och kommunen
tillsammans att jag skulle delta vid ett specifikt möte som återkom varannan vecka för att bli
synligare i deras verksamhet. Till skillnad från fältarbete, där etnografen försöker delta i
informanternas dagliga liv så obemärkt som möjligt, fann jag mig i en situation där jag ibland
upplevde att jag spelade rollen som stereotyp akademiker. Konsekvensen detta fick för
forskningen var ett överskott av tjänstemannamöten i relation till det totala antalet
observerade aktiviteter (se bilaga 1).

När det gäller den kommunala tjänstemannakåren och fritidspolitikerna i Helsingborg var
kvinnorna i majoritet. Med några av dessa kvinnor utvecklade jag en nära kontakt, och
därigenom lyckades således komma bakom deras yrkesfasad och skapa mer öppna och
förtroliga samtal. Skillnader i status och ålder medförde dock en del problem i mina kontakter
med politiker och tjänstemän. Eftersom jag var yngre med mindre erfarenhet blev jag inte
alltid betraktad som jämlik. Att inte upplevas som ett hot kan vara positivt; att som forskare
exempelvis tillåtas ställa vad som anses vara dumma frågor, frågor som kan visa sig vara av
stor betydelse för att komma förbi en polerad yrkesfasad (Hammersley & Atkinson 1995: 97).
Ofta upplevde jag det dock negativt att inte betraktas som lika erfaren och kunnig som de. Det
hände flera gånger att jag fick en klapp på huvudet av mina informanter, både bildligt och
bokstavligt talat. Följande intervjuutdrag illustrerar obalansen i makt som kan uppstå mellan
mig som forskare och i detta fall en äldre informant bland kommunens tjänstemän.

I1 Kan man då säga, om man får lov att hårdra det lite, att de medborgare som kommer
på medborgarutskottens möte är mer medborgare, eller bättre medborgare, än de som
inte kommer?
R2 Nej
I Det kan man inte säga?
R Nej, det var en konstig slutsats.
I Tycker du det?
R Ja, det tycker jag.
I Finns det några bättre eller sämre medborgare?
R Varför ställer du den frågan, den var ju rätt knasig.

I situationer där forskaren är underordnad informanten finns det en risk att forskaren blir
informantens propagandaredskap, vilket yttrar sig i att forskaren känner ett behov att
framhäva sina förtjänster för att kunna stå upp mot informanten (Thomsson 2002: 125). Hur
1
I = Intervjuare
2
R = Respondent

26

man undgår att bli någons språkrör är särskilt viktigt att reflektera över vid
uppdragsforskning. Ett intervjuutdrag med en politiker får illustrera vikten av Thomsons
resonemang. Politikern i fråga hade med sig ett papper med olika punkter som han ville ta upp
under intervjun.

I Är det något du känner att du har glömt att säga nu?
R Nej, men jag vill bara poängtera fem punkter (tittar ned i sitt papper).
I Jaa
R Jag ser medborgarutskottet som ett surrogat mot en bättre fungerande demokrati. Idag
har vi politiska organisationer, vi har tidningar, de olika nämnderna, vi har
fullmäktige…

I mitt fall fanns en uppenbar risk att bli ett språkrör för uppdragsgivaren, eftersom flera av
informanterna hade politiska agendor. Under projektets gång utvecklade jag en nära relation
till vissa av mina informanter. Från att i början personligen ha varit ganska skeptisk till
politiker och tjänstemän utvecklade jag en allt större förståelse för deras situation. Jag fick
därför ofta påminna mig själv om att försöka behålla en viss distans till dessa grupper.

Mot bakgrund av detta ansåg jag det lämpligt att presentera en del av forskningen för
uppdragsgivarna under arbetets gång. På så sätt var det möjligt för mig att poängtera mitt
oberoende och samtidigt stärka min auktoritet. Precis som Thomsson (2002: 126) skriver,
försökte jag alltså framhäva mina förtjänster i relationen till politiker och tjänstemän för att på
så sätt jämna ut de maktskillnader jag upplevde mellan oss.

En del av forskningen presenterade jag också för att stilla informanternas nyfikenhet. En del
politiker och tjänstemän var mycket intresserade av avhandlingen och ville gärna att resultat
skulle presenteras trots att fältarbetet inte hade avslutats. Eftersom kommunen var med och
betalade för forskningen hade de rätt att få veta resultatet, men samtidigt ville jag inte
presentera för mycket för tidigt. Eftersom många politiker och tjänstemän var angelägna om
att verksamheten skulle framstå som positiv, fanns det en risk att de skulle påverkas av vad de
fick veta. Ett exempel var då jag intervjuade en samordnare några dagar efter att jag hade
hållit i ett seminarium om senmoderniteten inom Avdelningen för hållbar utveckling.
Samordnaren hänvisade under hela intervjun till en grupp människor i samhället hon
benämnde som ”senmodernister”.

I kontakten med tjänstemän och politiker skapade jag aktivt en bild av mig själv som forskare.
En annan strategi visade sig vara mer lämplig i kontakten med deltagande kommuninvånare.
Jag upplevde att jag ibland uppfattades som en del av det så kallade etablissemanget när jag
anlände till medborgarmöten tillsammans med, och presenterades av, politiker och
tjänstemän, och att detta kunde påverka relationerna till informanterna. Min starka anknytning
till kommunen gjorde att det fanns de som såg på mig med en viss skepticism. Då tillfälle
gavs försökte jag därför undvika att förknippas med medborgarutskotten genom att
understryka att jag tillhörde universitetet och bedrev oberoende forskning.

Att vara föremål för forskning kan upplevas som obehagligt. En manlig kommuninvånare i
övre medelåldern muttrade exempelvis att ”mig ska det inte bedrivas någon forskning på i alla
fall”. Efter liknande incidenter började jag avdramatisera min närvaro genom att säga att jag
kom från campus och skulle titta på verksamheten. I detta fall handlade det om en omvänd
maktsituation än den med kommunens tjänstemän och politiker. Forskning och forskare
tillskrivs ibland stor betydelse, och forskning anses ibland vara märkvärdig. Det kunde till
exempel bli besvärligt att samtala med vissa informanter. Följande intervjuutdrag visar på hur

27

en deltagare försökte svara som han trodde att jag ville att han skulle svara, ett fenomen som
kallas för intervjuareffekten.

I Tyckte du att det var något man behövde, något du kände att du behövde veta innan
du kom till medborgarutskottets aktivitet?
R Nej
I Det fanns inga kunskaper du önskade att du hade innan du kom?
R Nej
I Hade du några kunskaper som du tycker att du fick extra stor användning för?
R Nej
I Det var ganska förutsättningslöst?
R Ja
I Tror du att det finns något i din personlighet som du tror att du har haft extra stor
användning för?
R Personlighet? Nej

Den auktoritet som forskare tillskrivs kan faktiskt stå i vägen för forskningen. Informanterna
strävar efter att bli accepterade och svara och uppträda på ett sätt som de tror att forskaren vill
(Thomsson 2002: 125). I mitt fall handlade detta dock ibland bara om ointresse. En del
informanter visade sig helt enkelt inte vara särskilt intresserade av, eller lägga stor vikt vid,
forskning. I sådana situationer var det bra att tona ned min roll som forskare.

Teoretiska influenser

Att forska innebär en ständig växelverkan mellan teori, metod och empiri. Den etnografiska
metoden har till exempel vuxit fram i samspel med etnografisk teori. Min studie i Helsingborg
har inspirerats från olika håll. De teorier som jag har använt har underlättat och ringat in
beskrivningar och analyser av det som hände på fältet. Det handlar med andra ord om
växelspel och ömsesidig inspiration mellan teori, metod och empiri.

Vid uppdragsforskning kan det ibland vara enklare för forskaren att vara öppen för fältet
eftersom forskningsområdet är bestämt av uppdragsgivaren. Jag visste från första dagen som
doktorand att jag skulle skriva en avhandling om medborgarutskotten, och jag kunde därför
tillbringa ett helt år på fältet innan forskningsfrågorna formulerades. Denna tid var ganska
förutsättningslös och ostrukturerad, och påminde om det som Agar (1986: 12) beskriver som
en ”scientific learning role”. På så sätt var det lättare för mig att anta en öppnare attityd
eftersom medborgarutskotten var främmande för mig och jag tilläts spendera tid med dem
innan mina problemställningar konkretiserades.

När jag sedan formulerade mina forskningsfrågor blev det ändå svårt att förhålla sig
”opåverkad” av tidigare erfarenheter och bekanta teorier. Det är alltid svårt att undvika teorier
tidigt i forskningsprocessen, även då det gäller uppdragsforskning, och även om forskningens
mål inte i huvudsak är att testa teorier och i förväg nedpräntade hypoteser.

Efter att initialt ha tillbringat ett år på fältet genomförde jag under 2005 mer strukturerade
undersökningar. Jag ville undvika valåret 2006 eftersom jag hade fått indikationer på att
medborgarutskotten skulle bli en valfråga i Helsingborg. Det märktes dock redan våren 2005
att valen var i antågande. Politiker började positionera sig mot varandra, och tjänstemän
försökte ställa sig in i de olika lägren.

28

Att befinna sig på ett obekant fält, i Helsingborgs kommunala organisation, och studera
meningsskapande i medborgarutskottens medborgarsamtal, krävde teorier och analytiska
modeller för att begreppsliggöra de sätt på vilka medborgarskapet konstruerades i
medborgarutskottens praktiker. Hofstede (1991) och Dahlgren (2003) försåg mig med
analytiska modeller innehållande begrepp vilka intervjuerna och observationerna byggdes upp
kring (se bilaga 2). Under avhandlingsarbetets gång har dessa modeller däremot fått en
mindre betydelse för analysens fortlöpande. Jag anser att det ändå är på sin plats att kort
redogöra för dessa initiala inspirationskällor eftersom de vägledde intervjuerna och
observationerna i Helsingborg.

Dahlgren (2003) ser medborgarpositioner och medborgarkommunikation som en del av ett
större sammanhang han kallar medborgarkultur, som han menar är nödvändigt för att en
demokrati ska fungera. Medborgarkultur är en konstruktion som försöker finna möjligheter
för människor att agera som medborgare. Han beskriver vidare medborgarkulturen som en
dynamisk krets bestående av sex dimensioner som interagerar med varandra (ibid.). Dessa
dimensioner är värderingar, kunskap, verksamhet, identitet, en känsla av samhörighet/tillit
och diskussion.

Hofstede (1991: 12) skiljer i sin tur på människans natur, som är ärvd, och hennes kultur, som
en sorts mental mjukvara. Hur en kultur manifesteras illustrerar han genom att hänvisa till de
olika lagren i en lök (ibid. 17). Kärnan i denna lök utgörs av värderingar, vilka följs av lagren
ritualer, hjältar och symboler. Att studera hur en kultur yttrar sig görs enklast genom
symbolerna, vilka också är lättast att förändra, medan värderingarna, kulturens kärna, ofta
omedvetet stannar kvar i oss (ibid. 16, 18). Det är framför allt den djupare underliggande
nivån av värderingar som bestämmer innebörden av människors praktiker.

Hofstede är en kontroversiell forskare eftersom han anses ha generaliserat kring olika länders
och organisationers kulturer. Särskilt hans scheman, där han prickar in olika nationer och ger
dessa en viss plats i en tabell, har förargat flera inom akademin (se Oyserman, Coon &
Kemmelmeier 2002). Även om Hofstedes stereotypifierande av nationer kan ifrågasättas, är
dock hans grundläggande perspektiv på kultur användbart.

När intervjuerna genomfördes var de fokuserade runt teman. Dessa var desamma som
dimensionerna i Dahlgrens medborgarkultur och de olika lagren i Hofstedes lökmodell (se
bilaga 2 för redovisning av intervjufrågor och hur teman kopplades till intervjufrågor).
Medborgarbegreppet och medborgarpositioner har varit i fokus under intervjuerna, men dessa
har också rört sig kring vilka värderingar och kunskaper som är viktiga för hur vi ser på oss
själva som medborgare, på vilket sätt verksamheter och ritualer blir viktiga för
medborgarpositioner samt vilken roll samhörighet, tillit och diskussion spelar. Frågor som har
ställts är exempelvis hur, och när, medborgarskapet blir relevant och betydelsefullt för
kommuninvånarna. Hur ser kommuninvånarna på sig själva som medborgare, och vilka vägar
finns det för dem att uttrycka sitt medborgarskap? Dessa teman och frågeställningar
inspirerade även observationerna. I observationerna kunde jag fokusera mer på regler och
konventioner och vad som ansågs vara korrekt uppförande, liksom på symboler och ritualer
som kunde avslöja något om de underliggande värderingarna i medborgarkulturen, som i sin
tur kunde ge de medborgerliga praktikerna mening och innebörd.

En teoretisk inspirationskälla som genomgående har följt med genom avhandlingens
fortskridande är Positioning theory som jag presenterade i föregående kapitel. Positioning
theory är inriktat mot det interpersonella samtalet och passar därför bra på ett fält som betonar

29

medborgarsamtal. Meningsskapande processer i samtal är centralt i denna teoribildning, som
därför rimmar väl med avhandlingens kommunikationsteoretiska utgångspunkt och dess
etnografiska kulturförståelse. Att studera medborgarutskottens samtal med hjälp av
positioning theory gjorde det möjligt att utforska den flexibilitet och variation som rymdes då
kommuninvånare, politiker och tjänstemän positionerade sig själva och andra som
medborgare och skapade mening i sitt deltagande.

Som jag diskuterade i föregående kapitel använder vi oss av olika positioner och olika
storylines vid olika tillfällen och skiftar mellan dem. Jag var särskilt uppmärksam på hur ordet
medborgare användes i medborgarutskottens kommunikativa praktiker. Positioning theory
hjälpte mig att se den diskursiva och ideologiska betydelsen av vad som yttrades i
medborgarutskottens samtal. Ett av avhandlingens resultat är att medborgarskapet är under
förändring, på en diskursiv nivå, genom medborgarutskottens praktiker i Helsingborg. Med
hjälp av positioning theory kunde jag studera hur medborgarutskottens politiker och
tjänstemän försökte positionera stadens invånare som kommunikativa snarare än
instrumentellt rationella. Med hjälp av positioning theory kunde jag även undersöka vilka
medborgarpositioner deltagande kommuninvånare använde.

Positioneringstriangeln, bestående av positioner, talakter, storylines (se kapitel ett), kan
forskare gå in i empiriskt från vilken punkt de vill (Harré & Moghaddam 2003: 9). I
avhandlingen intresserar jag mig det sätt kommuninvånare, politiker och tjänstemän
positionerade sig själva och andra i en medborgarstoryline. Ingångspunkten i en analys blir då
talakterna, för det är yttranden och uttalanden om sig själva och andra som medborgare, och
som jag på fältet har haft att tillgå för analys.

Hur positioner vetenskapligt kan utvinnas ur dessa yttranden är upp till forskaren själv att
finna ut. I den litteratur som finns om positioning theory använder sig forskare inte av någon
särskild modell eller av specifika verktyg för att extrahera positioner ur samtal. För vissa kan
därför teorins metodologiska reliabilitet ifrågasättas. Forskare som arbetar i fältet verkar dock
inte se detta som ett problem eftersom de har tagit avstånd från tanken om att det skulle gå att
återskapa en studie på social interaktion.

Ett reflexivt tillvägagångssätt

Det ställs höga krav på självinsikt och disciplin då ensamma forskare ska gå från en lång tid
av fältarbete till en forskningsredovisning. En genomgång av forskningssituationen och dess
influenser är ett sätt att öppna för en ökad förståelse för resultatens kvaliteter och
begränsningar. Ett annat sätt är att inta ett reflexivt förhållningssätt, något som min
forskningsprocess genomgående har präglats av.

Det reflexiva angreppssättet har sin utgångspunkt i hermeneutiken och diskursiv analys,
traditioner inom vilka ingenting är självklart och allt bör ifrågasättas (Thomsson 2002: 43).
Reflexivitet handlar om att forskaren själv är medveten om vikten av sin närvaro i mötet med
informanterna (Ehn & Klein 1994). Att studera andra är på något sätt att studera sig själv, och
det är viktigt att förhålla sig till sitt eget medvetande och sin egen förförståelse. Kunskap
skapas någonstans mellan forskare och informanter, och då är det viktigt att även beakta sig
själv och hur ens närvaro kan ha påverkat processen. Samhällsvetare är en del av den sociala
värld de studerar, och forskarens blick är formad av forskarens sociohistoriska lokalisering,
liksom de värderingar och intressen det för med sig (Hammersley & Atkinson 1995: 16). Om

30

forskare lyckas vara medvetna om sådana ting leder detta till en större insikt om hur kunskap
skapas (Ehn & Klein 1994).

Ett liknande resonemang för Agar (1986: 19), som menar att etnografier uppstår ur ett
förhållande mellan etnografen, den studerade gruppen och de avsedda läsarna. I detta
förhållande är etnografins funktion att förmedla förståelse och betydelser. Dessa beror av
såväl etnografens, den studerade gruppens, de avsedda läsarnas bakgrund och traditioner.
Samtliga aktörer påverkar alltså vilken sorts etnografi som kan uppstå. Således är den
etnografiska metoden varken objektiv eller subjektiv, menar Agar (1986: 19), etnografi är
tolkande, som en förmedling mellan två världar genom en tredje (se även Geertz 1973).

Att vara medveten om sin subjektivitet innebär dock inte att man bör radera sin personlighet
eller sin bakgrund. Tvärtom behöver forskare sina fördomar och tidigare erfarenheter för att
kunna skapa en förståelse av det de ser och hör (Ehn & Klein 1994; Thomsson 2002). Det är
däremot viktigt att förse läsaren med nödvändig information om forskningssituationen och
forskningsförfarandet, så att hon/han själv kan avgöra värdet av dess resultat. Det bör göras
tydligt hur forskningen har fortskridit och vad som varit för- och nackdelar i
forskningsprocessen. Vetenskap är en social och publik verksamhet och det gäller därför att
göra sina resultat offentliga, vara öppen för kritik, men också öppna för kritik.

Reflexivitet blir dock en balansgång mellan relevans och onödigt många referenser till sig
själv. Vad är relevant för läsaren att ta del av för att kunna tillgodogöra sig forskningen? Det
är självklart att även forskare skiljer sig åt, och att forskning således ser olika ut. Jag anser
också att forskare inte i onödan ska tillintetgöra en i grunden bra undersökning med ständiga
referenser till sin egen otillräcklighet och subjektivitet.

Efter genomgången av metod och materialinsamling i detta kapitel är det min förhoppning att
läsaren ska ha en god förståelse för hur den etnografiska metoden och analysförfarandet har
använts i denna studie, vilka för- och nackdelar det medförde samt vilka teorier som har
influerat metoden. I nästa avsnitt kommer jag redogöra för hur urvalet samt intervjuerna och
observationerna gick till.

Empiri och fältarbete

Jag visste från början att medborgarutskotten skulle vara i fokus för avhandlingen, och jag
tillbringade mycket tid på fältet direkt när jag påbörjade mitt arbete. För att bekanta mig med
fältet deltog jag i tjugoen olika möten med både politiker, tjänstemän och kommuninvånare
(se bilaga 1). Förutom informella samtal på fältet genomförde jag sex mer strukturerade
intervjuer med fem tjänstemän samt en forskare i samhällsmedicin. Hammersley & Atkinson
(1995: 29) beskriver en sådan förstudie som en ”pre-fieldwork phase”, vars syfte är att
bekanta sig med fältet och vaska fram forskningsfrågor som det går att få svar på.

I Helsingborg arbetade fem geografiska medborgarutskott. Jag valde ut två av dessa och
följde dem under 2005. Helsingborg anses av många vara en etniskt och socioekonomiskt
segregerad stad, och de två medborgarutskott som jag följde avspeglar också detta. Jag valde
ett utskott som täckte en mer välbärgad del av staden, och ett som täckte mer socioekonomiskt
utsatta områden.

Under 2005 genomförde jag arton enskilda kvalitativa och semistrukturerade intervjuer (se

31

Kommunikation medborgarskap och deltagardemokrati

Kommunikation medborgarskap och deltagardemokrati

Recommended

Recommended

More Related Content

Similar to Kommunikation medborgarskap och deltagardemokrati

Similar to Kommunikation medborgarskap och deltagardemokrati (20)

More from Jakob Svensson

More from Jakob Svensson (20)

Kommunikation medborgarskap och deltagardemokrati